Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åskor ljunga över ett framförande av Mozarts Figaro. »När jag
såg det för aftonen glest besatta huset, förargades jag på publiken.
Efter operans slut fann jag mig sjelf höra till nämnda publik och
kände, att min vrede sökte ett annat föremål. Ett slarf och en
likgiltighet, lika oförklarliga som påkostande, . . . gjorde sig,
med undantag af första akten, gällande under hela fortgången af
operan. Orkestern ... brådskade ständigt och spelade utan precision. — - Åtskilliga af sångpersonalen kunde icke eller bortglömde under den allmänna dåsigheten sina partier. Hela denna
lifliga, sprittande och varma tondikt blef, genom en olycklig
enighet hos de utförande, en orörlig och kall klump, ett lik, hos
hvilket man här och <ler med sorg tyckte sig finna och igenkänna
drag, oförgätliga och ännu sköna.» För att i någon mån mildra
denna obarmhärtiga kritik tillägger Wennerberg i en fotnot, att
sådana tillställningar för de besökandes bekvämlighet och välbefinnande, som voro iakttagna vid operan i Berlin, såg han ingenstädes varken förr eller senare.
Angående bekantskaper med mera kända musiker i Berlin veta
vi blott, att Wennerberg besökte K. Fr. Rungenhagen, direktör
för Sing-Akademie. Han beskrives av den svenske resenären som
en gammal mager gubbe med uttråkat utseende, vars fråga »Was
wiinschen Sie?» i den besökandes öron nästan klingade som »Was
wiinschen Sie denn eigentlich?» Av den knarrige professorn erhöll
Wennerberg inträdeskort till Akademiens repetitioner och ett
kort till den konsert~ som på aftonen skulle ges av ledamöterna,
men överlämnandet beledsagades alls inte av någon förbindlig
mm.
Efter Berlin kom turen till Dresden. Här undfick Wennerberg
delvis betydligt mer givande intryck än i Berlin. Wennerbergs musikintresse delas mellan opera och i synnerhet kyrkomusik. Om ett framförande av Regementets dotter fäller han
beträffande sångarna omdömet, att de varken i spel eller sång
mäta sig med Jenny Lind, Bock, Kinmanson och Strandberg,
men däremot blir han helt entusiastisk över orkestern. Wennerberg tyckte sig aldrig förut ha förnummit ett i detalj så karakteristiskt föredrag, så mycket musikaliskt vett i gemen och »så
enigt frambragta nyanceringar af styrka». Ett sådant fortissimo,
som han här fick höra, var något nytt, ehuru Berlin-orkesterns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
