- Project Runeberg -  Kardegille. Skånska byhistorier /
5

(1894) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



I Ökenboda by hade järnvägarna ock fabriksväsendet inte helt
ock hållet visslat ut den gamla skånska arbetsordningen.
»Karde-lagen» levde här ännu ett kraftigt liv, länge efter den tid då
bönderna i angränsande härader bytte ut sin vita, mjuka
fårull mot fabrikernas lumptyg ock bomull svävnader.

Björn i Stora Björkhult höll många får, hans hustru ock
döttrar var kända för stor skicklighet i gammaldags vävkonst,
ock huset hade det största kardelaget i orten.

Bjudningar var dagen förut utfärdade till det egentliga
laget, det som gjorde arbetsbyte, ock bud skickade till byns
fattiga kvinnor, som kardade för en ringa dagspänning med
riklig kost ock traktering under de tjuge timmar gillet varade.

Björns storstuga var redan kl. 2 på novembermorgonen så
Täl uppvärmd, att ullsäckarna, som pöste i ungsvrån, började
>lakta varma». Ett par lampor lyste väntansfullt på tomma
bänkar, på stora linneklädda ullkorgar, på sammanlagda
ullkardor ock husets söndagsklädda kvinnor. Allt var redo för
gästerna. Kaffekitteln på ugnsskivan började knorra i sitt
innersta ock pusta at ångor av otålig längtan.

Så hov Tyras, bandhunden, upp sin stämma ock skällde
de första gästerna in i förstugan. Ock tittade man ut genom
fönstren, såg man än här, än där rörliga ljus glimma i natten.
Det kunde vara »lyktgubbar», men det var dock vanligen
kvinnor, som bar lyktor. Snart var alla sittplatserna kring
korgarna upptagna. Den målade träbrickan med rosiga kaffekoppar
gjorde sin rund i kvinnocirkeln, ock där hördes en stund inte
annat ljud än det av starka munväder, som flög över tefatens
heta böljor, ock de hårda knäppningarna, när kaksockerbitar
sprang itu under kraftiga tänder. Men så började ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wekardegil/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free