Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det smärtfalla ropet hade för henne röjt, att saken rörde
den unga sköterskan, som för sjnklighets skull nödgats l&mna sin
plats för tre månader sedan. Karins hela hjärta tycktes hänga
vid denna nnga kamrat, som hon känt under tre eller fyra &r.
En plötslig rodnad drog sig öfver föreståndarinnans fina
ansikte, ett smärtsamt ljus hade uppgått för henne, ögonbrynen
rynkades lätt, men det hjälpte ej, tårar vftllde fram rid
ögon-fransarne.
Den gråtande och snyftande sköterskan tycktes förnimma
detta. Med en viljeansträngning, som skakade hela hennes starkt
byggda kropp, fick hon så mycket vfilde öfver sin röst, att hon
tydligt sade: >Jag anade det aldrig, jag var som en blind, och i
natt föddes barnet.»
Hon tryckte ansiktet hårdare mot kudden för att kvftfva
ett nytt våldsamt utbrott af snyftningar.
»Hon föreföll mig så hederlig, d&r var något så ärbart i
hennes sätt», sade föreståndarinnan efter en stunds begrundande
tystnad.
Orden tycktes haft en egen förmåga att återgifva Karin
fattningen. Hon reste sig upp och där låg något stridsfcrdigt i
hennes hållning.
»Fröken får ej tänka ondt om Hilda. Det skulle just vara
en sådan som han för att bringa henne i olycka!»
»Kan det bli giftermål af?*
»Med honomh Tonen skar som en knifsegg mot järn. »Nej,
aldrig i tiden!»
»Hvem är han?»
»Hvem! Kära fröken, han är där ute. Han vill tala med
mig. Jag tror, jag dräper honom, om jag får rå’ mig själflo
Karin knöt sina starka händer och hennes blick blef nästan
vild, men så hejdade hon sig. »Goda fröken, förlåt, men det är
så rysligt! Ack, kära, goda fröken, gå inte, för nu hör jag honom
komma i gången!»
Karin strök hastigt med fiata sidan af händerna bort tårarne,
slätade håret med de våta fingrarne och satte halskragen rätt.
Men hon skälfde i knäna, och läpparne ryckte och darrade.
Hon var en stor, stark kvinna’ öfver fyrtiotalet, men med
ett friskt, vackert ansikte och en midja, som tycktes vara nästan
för smal till de breda skuldrorna och den yppiga barmen. I hennes
dräkt och sätt att uppfästa håret röjdes en sträfvan efter att synas
yngre, än hon var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
