Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står juet vid skänken och torkar Ölglasen. — Nej, inte Ölglasen,
utan vinglasen, för jag minnes att halfva foten var af det ena och —»
»Ja, Berta stod borta vid skänken», högg Margreta in,
»och mätare Lunds kvinna, eller fru skall hon väl kallas, satt
vid fönstret; jag stod nå hår vid ena väggen, och arrendator
Mårtenssons syster stod så där, som Ingri nu atår —»
»Nej, kon stod närmare mig, för jag minnes grant — »
Mera hörde ej Ingri, ty med det enda ordet: »Artgrytan!» flög
hon ut i köket och in i sin handkammare, där hon gaf sin
långe betvingade skrattlust luft och låg framstupa Ofver bordet
Efter en stund kom hon tillbaka in i stugan med barnen.
Berta och Margreta tvistade ännu om hvilken plats Anna
Mårtensson haft, men nu kunde Ingri betvinga sig.
»Det gör ingenting hvar hon och ni stodo,» yttrade hon
afmätt, »men hvad sade ni?»
Margreta och Rönnskan sågo häpna på hvarandra.
»Hvad — vi — sade ra utlät sig Margreta. »Kors,
ingenting! Gästgifvaren hade nyss tagit mig om lifvet, och når jag
slog til Pen, pikade han mig med, att jag kanske tyckt båttre
om, ifall det varit er möllesven, Gunnar Ek. Och som jag inte
rådde för, att Mats och Gunnar alltid hållit vänskap med
hvarandra, så sa’ jag 8e’n till Anna Mårtensson, att gästgifvaren
gjorde bäst i att passa på, att inte länsmansskrifvaren kramade
hans fru.»
Nu var det slut med Ingris lugn. Hennes blå ögon
flammade, och hennes hållning blef rak och styf. »Jag skall be
Sven, att han söker jämna ut saken, så att hans aflidne kusins
enka icke blir dragen inför tinget. Men efter denne dag
upphör vår bekantskap, och du får stanna bland det lag, du
blandat dig med. — Berta Rönn, tiden går, och potatisen rifver
icke sig själf.»
Det var långt Ofver middag, då Sven Haraldsson återkom
till hemmet; han kom då i sällskap med riksdagsmannen, Sone
Olsson, Ingris morbror, som varit orsak till, att Sven varit med
på gästgifvarens bygille.
Ingri var ännu upprörd efter uppträdet med Margreta
lusten att afskeda Gunnar nr tjänsten brände i hennes sinne
Det föreföll henne, som om en flik af den skam, som vidlådde
Margreta och gfistgifvarefrun, snuddade vid hennes hus, då hon hade
i sitt bröd en karl, som var inblandad i en dylik sladderhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
