- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
181

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eom en munklik* gestalt (men icke mycket stor) kommit fram
som bakifrån ett skåp, hvilket stod uti rummet.

Håpen vid denna syn hade hon så nåra svimmat, men
spöket sade henne genast; ’Blif ej förfärad, mitt barn!’ Hon
namn-gaf sig, men förbjöd den unga fröken att någonsin upptäcka hvem
hon vore, hvilket förbud denna i nämnda berättelse noga iakttog.

’Jag vill’, fortfor spöket, ’ditt väl; jag ämnar ledsaga dig,
draga försorg om dig, med ett ord, hysa för dig en moderlig
omvårdnad; som prof att jag ej är någon ond ande, så vill jag ej
förstöra dig i din andakt, utan förena mig i den bön du läste:
Fader vår etc., etc.’, det hon ock gjorde.

Ett dylikt helighetsprof ingaf den unga fröken modet åter.
Hon såg denne ande flere gånger. Den förutsade henne
tillkommande händelser, såsom kejsarinnan Catharina den förstas i
Ryssland död** summa stunden den skedde; jämväl ofta små före
stående händelser i hennes enskilda lefnad. Den bad henne en
gång varna frökens fader för en timmerhög, som låg utmed
bygg-ningen. Han underlät det, på sin dotters tillsägelse, och samma
stund, han plägade sitta på nämnda timmerhög, rasade en hög
taktegel ned, som ofelbart ihjälslagit honom.

Annu mer: Samme ande talte ofta med fröken om Gud,
men kallade honom blott den Store; ined ett ord, fröken och
hennes förmente skyddsängel lefde i den största enighet tills den
omnämnda nattvardsgången kom i fråga. Då den skulle gå för
sig, satte spöket sig däremot af alla krafter, sade, att det endast
var ett mänskligt påfund och 6ökte på allt upptänkligt sätt att
afvända denna religionsaak.

Hela denna besynnerliga berättelse ansågs af fröken Danhofs
mormor och föräldrarna som ett inbillningsfoster. Den verkade
ännu mindre på prästerna, och fröken begick nattvarden.

Spöket viste sig (efter hennes utsago) för henne följande
dagen, syntes missnöjd öfver hvud sig tilldragit och hotade å nyo
fröken med sin fiendskap och de grufligaste förföljelser om hon
namngaf henne.

Tiden, mindre tillit till sin förmente skyddsängel, olika
omständigheter, törhända hennes anförvanters enträgna böner, bragte
henne att upptäcka denna hemlighet, kort efter det hon blef gift

• Månne ej nunnelib?

** Hon dog, som bekant, 1727.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free