Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men under halft nedslagna ögonlock sände Valborg en
uppmuntrande blick till riddar Sone, som fäst sina ögon på henne
i stallet för att se i sin bönbok.
Vid kyrkdörren stodo riddarne bugande för de två systrarna
när dessa skulle lämna gudshuset. Eskils ena guldsporre ref en
stor rispa i Adelras släpande kjol, och Sone snafvade öfver
kyrkans tröskel, då de två bröderne ledsagade fröknarna ut, men
ingen af de fyra aktade då på onda varsel; kärleken hade kommit
som en blixt och bländat dem alla.
Två veckor efter denna dag firades den dubbla trolofningen
på Hafsborg, och med bröllopet skulle det icke häller dröja, ty
snart torde åter den unge konungen sända härbud efter sina
två nya skånska riddare.
Men ingen prise dagen förrän solen gått ned!
En dag sporde riddarne sina fästmör, om de ej ville blifva
deras gäster på Ågård och bese de nya vallar och grafvarr
hvilka de, på sin blinda moders begäran, läto uppföra kring den
gamla gården, som sedan skulle ombyggas till en riddareborg.
Då ryste stolts Adelin, och Valborg bleknade vid minnet af
det som händt. De vågade ej återse de klara, blinda ögonen.
»Vi hafva gjort ett löfte att ej som ogifta träda under
edert tak. Eder moder har aldrig inbjudit oss*, svarade fröken
Adelin, och den saken nämndes aldrig mera.
Det led nu mot hösten, intet bud om örlogefärd kom till
de två bröderne, och i en ond stund bådo de unga fröknarna
om uppskof med bröllopet till julen; deras guldsömmade
bruddräkter kunde ej förr blifva färdiga och deras moders syster
kunde ej förr få brudbolsterna ur väfstolen.
Riddarne samtyckte till uppskofvet; Eskil, som skulle föra
Adelin till sin moders gård, ville ha ett par gemak, värdiga sin
brud, inredda under tiden.
•Så hände det sig en höstdag att en af riddarnes svenner
kom till Hafsborg, där riddarne sutto och skämtade med sina
fästmör, och mälde att gäster voro komna till Ågård.
»Hvilka månde de väl vara? Är det budbärare om krig
och härnadsfärd?» undrade riddarne.
»Nej, muntra kamrater från 6enaste krigslägret», svarade
svennen.
»Hur många äro de?»
»Tio ridhästar och en bärstol.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
