Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödets tunga jernhand stöpt oss uti. Johanna har på
sed-nare tider, mera än vanligt, slagit sig på tystnadens
vältalighet ; men när jag anstränger hela min
uppfinningsförmåga för att rangera om ett ståtligt barndop, då jemrar
hon sig, som om vi voro utfattiga, för det jag låter det
här gammalmodiga bohaget och bondhemgiften stryka
under klubban ijorton dagar härefter.”
Ett svagt anskri: ”Hjelp, nådige Gud!’1 från Johannas
bleka läppar hämmade hans ordflöde.
Ebba sprang upp och fattade hennes händer:
”Johanna, var lugn! Intet af detta skall ske, hvarken auktion
eller stort barndop, jag kommer på min fars vägnar; tänk
på ditt barn, du vill ju lefva för vår Anna?” hviskade
Ebba och kysste hennes bleka panna.
Mannen stod med hängande armar och stirrade
försagd på sin olyckliga hustru; Ebba gaf honom en
befallande vink att aflägsna sig, den han ej var sen att
efterkomma, och ett par minuter derefter såg hon honom nere
i trädgården i full sysselsättning med att binda upp
blommorna och uppställa några gipsbilder och träfigurer här
och der mellan träd- och blomstergrupperna; ej ett spår
till oro eller bekymmer kunde upptäckas på hans ljuslätta,
ungdomliga ansigte. Ebba satt qvar hos Johanna, samt
hviskade tröstens och hoppets milda vaggsång för henne
tills hon ”slöt ögat till om tåren” och inslumrade ; då
öf-verlemnade Ebba henne i sköterskans vård och gick för
att uppsöka Mårten. Denne hade nu slutat sina
för-sköningsbestyr i trädgården och stod nu uppklättrad på
en flyttbar trappa i salen ifard med att upphänga några
väldiga hvita tofsar emellan de dyrbara gardinerna ; flera
par kulörta tofsar lågo på ett bord, jemte några större
taflor med granna ramar, medan sjelfva taflorna starkt
påminde om ett eller annat utsväfvande ”lejons” smak. Då
Ebba inträdde, vände Mårten blott på hufvudet, för att
bedja henne se efter, om tofsarna hängde rätt, och då han
erhöll ett tillfredsställande svar härpå, hoppade han ned
från trappan samt flyttade denna bort till den prydliga
kakelugnen och började söka bland tofsarna efter ett par,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
