Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gosse — flickor bli maror derigenom — och det skulle
vara så mycket sorgligare, som modern af stygga
menniskor kunde bli beskyld för att, innan barnets födelse, ha
krupit igenom en hästsele eller en fölhinna för att slippa
barnbördens plågor. Ingen knif eller sax fick modern röra,
ty då utsattes barnet för att komma till skada på liar eller
andra eggjern; i vagga fick det ej ligga, ty då blef det en
skrålhals i alla sina dagar.
Hittills hade jag mest varit åskådare, och längtade i
hemlighet efter döpelsedagen, så vi kunde återfå vår frihet,
samt slippa hafva ljus tända nätterna igenom; men på
denna dag måste jag uppfylla min faderliga pligt.
Barnmorskan lemnade mig gossen och farmor räckte mig bibeln
och en psalmbok, ty det tillkom mig att läsa en bön och
sjunga en psalm, samt hålla bibeln uppslagen framför barnets
ögon, för att göra det mottagligt för kristendomen. I
frälsarens namn lemnade jag derefter barnet till
barnmorskan, som vid bordsänden satte sig iklädd min rock
och hatt, och tog på sig en morsk min för att gossen
skulle bli karlavulen. I denna drägt satt hon och lindade
barnet i dopkläderna, sedan hon dock först gifvit det tre
slag af ett ris för att tukta arfsynden. Kläderna hängdes
ett ögonblick på stugdörren, för att barnet ej i framtiden
skulle lätt bli förkyldt; en bit ost och bröd lades i barnets
hand, på det det måtte bli måttligt, och i lindan lades ett
silfvermynt, så kom det aldrig i penningenöd. Synålar
sattes i kors på barnets bröst och i mössans pannstycke,
och under alla dessa bestyr skulle barnmorskan tillika
passa på att slå kors för barnets mun, ifall det gäspade.
Mycket af detta hade jag visserligen god reda på
förut, men ej allt, ty bruken äro olika på olika trakter;
men min hustrus familj bodde i Norra Åsbo härad, min
farmor var från Ystads-slätten, och fastän min hustrus
mormor och min farmor i allt annat voro af olika mening,
så voro de fullkomligt eniga deri, att gamla bruk skulle
efterföljas, då det var fråga om ett barns välfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
