- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
189

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ondt i orma-liknelse, så har jag ej hjerta till att så hårdt
plåga ett djur, äfven om det sker till gagn för dem, som
äro så mycket bättre.

Många handtverkare förstå konsten att så skydda sina
verktyg, att hvar och en, som olofligt rör dem, blir
fastgrodd på fläcken der han står, tills verktygens egare
sjelf kommer och löser dem. Dylikt vore nyttigt för alla
att kunna.

En lycka är det deremot, att ej alla kunna skjuta
lappskott; det är blott finnar och lappar långt upp i
landet, som skjuta ut dem. Sådana lappskott har ju hvarje
menniska sett; de hvirfla rundt från marken och upp i
luften, så sand, strå och stickor fara med, som i den
värsta blåst, fast det kan vara så lugnt, att ej ett gräs
nickar. Kommer så en okunnig menniska, en som ej
vet besked om saken, in i en sådan hvirfvel, så råkar
den ut för någon häftig sjukdom. Men den, som vet af
sådan, spottar, tvi! och så tänker man för sig sjelf: «Gud
bevara mig!» men detta skall man, förstås, ej säga högt.
Der finnes de, som kasta sin fällknif eller annat stål i
hvirfveln, men det är onödigt, bara man gör som jag
nyss sade.

Det är min sann intet mer än ett par veckor sedan,
att vår granne, skräddaren der nere, hade kommit ut för
något i luften, så hans näsa vreds rent på sned, men jag
botade honom. Den snälla kloka kvinnan i Göinge, som
jag nämt, hon lärde mig äfven att stöpa bly för sjuka,
och det är verkligen bra mot sådant, när man förstår att
stöpa, som man skall. Det skall vara tre slags bly:
kyrkobly (af tak eller fönster), klädesbly (af klädesstämplar)
och vanligt bly. Detta smältes till hopa och drypes öfver
en sax, som lägges utbredd (i korsform) öfver en skål
vatten; men man får ej tala ett ord under tiden. Blyet
löper ihop i vattnet och blir en bild af en menniska,
stundom en annan figur. Blir det en menniska, så vet
man, att den sjuke kommit ut för något, som varit
utlagdt, antingen för att skada honom eller någon annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free