Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hästarne ett rapp, de ryckte till, och hon baklänges
ned på vägen. Hon tog ingen skada, men nästa natt fick
han i sömnen gå i sin bara skjorta, i smällande
vinterköld, en hel fjerdingsväg till hennes hus.
I våra bygder bodde en gubbe, som kallades för
Pugen; han var så hvass i sin konst, att då han en gång
på Ljungbyhed, under lägertiden, blef bestulen på ett
knyte, gjorde han så mycket, att tjufven fick gå och bära
det efter honom hela dagen, ända tills Pugen sade, att
han kunde vara fri. En gång hade han kommit så i skuld,
att länsmannen — som lefver ännu — skulle dit och göra
utmätning. Men komna nära huset, ville hans hästar
hvarken fram eller till baka, de stodo, som de varit
fastgrodda i marken. Då bad länsmannen gubben komma ut
och befria dem, och han lofvade både sig sjelf och Pugen,
att hvem som ville, skulle få göra utmätningen, men inte
blef det länsmannen, som försökte det oftare.
Landshöfdingen hade äfven hört talas om denne gubbes
magt; men, i likhet med andra lärde herrar, vilde han ej
tro derpå. En dag reste landshöfdingen med fyra hästar
förbi gubbens hus. «Nå, det är här, som den eländige
Pugen bor!» sade landshöfdingen. «Ja», tillade han, «hade
jag haft tid, skulle jag talat några ord med den bedragaren.»
— Nå, tid fick den höge herren, ty då hästarne kommo
på bron, helt nära Pugens hus, stannade alla fyra. Kusk
och betjenter hjelptes åt, för att söka leda dem fram,
men förgäfves; de spände dem från vagnen, det blef dock
det samma, de stodo på samma fläck. Då måste
landshöfdingen sända betjenten in till gubben och bedja honom
hjelpa sig fram. Han kom, gick fram för hästarne och
sade sedan: «Nu kan herr landshöfdingen köra, men en
annan gång kan han låta ’den eländige Pugen’ vara det
han är.»
I Pugens yngre dagar brändes här ännu bränvin med
så kallade lösa tyg nästan i hvarje gård; då hände det i
en af våra byar, att en af bönderna fick bara vattnet hvar
gång han skulle klara sitt bränvin. Slutligen skickade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
