Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hexorna göra på samma sätt; de blåsa i kyrkdörrens
nyckelhål, för att blåsa från sig den helige Ande innan
de resa till Blåkulla och invigas till den Ondes tjenst.
De skrapa äfven malm af kyrkklockorna och använda den
vid sina hexkonster. Den, som ej vill vara hexorna
behjelplig vid deras tillredelser till blåkullafärden, gömmer
noga under påskveckan brödspaden, ugnskvasten, rakan
och alla sopkvastar, ty hexorna fara gerna åstad på något
af ugnstyget skärtorsdagsnatt och komma igen på
morgonen innan solen står upp; de hexor, som ej sjelfve ha
bakugnsredskap, låna eller taga sådant hvar de komma åt
det. Deras egen sopkvast förslår ej alltid, ty somliga
hexor föra barn med sig, för att få dem inlärda i alla
svarta konster. Färden går genom hexans skorsten upp
i luften vid det att hexan ropar: «I den Ondes namn,
upp och icke ner, öfver alla skogstoppar och om igen
innan dag blir ljus!» — Men det hände en gång ej bättre
för en ung hexa, som för första gången for den vägen,
att hon i stället sade: «Upp och ner till ljusan dag!»
och hon fick också fara upp och ner i skorstenen till dag
blef ljus.
I Blåkulla mottages hexorna på det bäste af den Onde.
Han ser då ut som en karl, men hästfoten har han.
Hexorna redogöra för allt det onda de under årets lopp
uträttat, och så lär han de äldre ännu värre konster, derpå
dansar han med dem alla. Festen slutas med en måltid,
hvilken för hexornas ögon ser ut som de kostligaste rätter.
Men en af hexorna hade en gång tagit ett litet barn med
sig, och detta ville ej äta en bit af allt hvad den Onde
bjöd på, ty barnet kunde se, att måltiden blott bestod af
ormar, maskar, ödlor och svarta paddor. Efter måltidens
slut rida hexorna genom luften till sina hem, men det
kunde ibland förr i verlden hända, att någon menniska
hade stigit upp så tidigt, att hon kom till att höra, huru
hexorna kommo susande, så stickor och strå yrde högt
upp i luften. En dräng stod en gång vid en ladugård,
då hexorna en långfredagsmorgon kommo farande, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
