- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
83

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ännu troll och jettar, men flere ha der bott innan
kyrkan blef bygd. De blefvo så vreda när detta
tempel uppfördes, att de togo en sten, måttade efter
det då höga, spetsiga tornet och slogo det tvärt af.
Stenen ligger ännu ett stycke från kyrkan, och denna
sjelf har alltid, äfven sedan hon blef ombyggd, fått
behålla sitt stympade torn.

Långt inne i Trollebackar finnes ett rum, stängdt
med en jerndörr. Vid den har mer än en menniska
varit, men att öppna den, vågar ingen, ty inne i
rummet sitter en stor jette och räknar
kopparpenningar; hans skägg är så långt, att det vuxit igenom
bordet. Der finnes i hallen blott en gång eller klyfta,
som för fram till jerndörren; men hur det är, så
hände det en gång, att ett får, som kom ned i denna
klyfta, kom ut på hallens andra sida, så man kan ej
förstå annat, än att jetten måtte ha öppnat jerndörren
och fört fåret genom sin sal och till en utgång, som
blott han känner. Den högste stenen på
Trollebackarne är så hög, att icke ens kyrkostegen räcker upp
till dess spets och har en skapnad af en efter
längden klufven sockertopp. Högst uppe på spetsen står
en nära nog utdöd en och under den ligger en
guldyxa, som trollen glömt, när de i förskräckelsen flydde
för klockringningen från den närbelägna Glimåkra
kyrka.

Men om trollen flydde, så är det dock säkert,
att der ännu är en jette, som bor kvar, ty det hände
sig för en del år sedan, att en dragon, han hette
Ågren, fick besök af honom en julafton. Det var
nemligen så, att dragonen hade varit ute hos sina
rusthållare och uppburit sitt skön (julmaten), och
glad i hågen gick han förbi Trollbackarne. »Hör,
nabo», ropade han då, »kom nu och helsa på mig,
ty nu har jag välfägnad nog!» — Man bjuder ej sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free