Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - d. Uppkvistning - 1. Stamkvistning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAMKVISTNING.
I bestånd, som uppkommit tämligen glest, hinna plantorna ofta utbilda
ganska grova sidogrenar innan beståndet slutit sig så starkt, att kvistrensningen
börjar. Dylika grövre sidogrenar kvarsitta länge på stammarne även sedan de
på grund av den starka beskuggningen i det slutna beståndet dött och torkat.
Allteftersom stammen tilltager i tjocklek växa de in i denna, bildande s. k.
horn- eller svartkvistar, vars längd är beroende av den tidrymd, som grenarne
få sitta kvar, och av årsringarnes bredd. Slutligen avbräckes den döda grenen,
och härvid uppstår en ojämn brottyta, som icke kan jämnt övervallas av
stamveden utan ett hål uppstår, däri fuktighet samlas och rötsvampar lätt finna de
bästa möjligheter för sin utveckling. Vid dylika ställen blir stammen även
försvagad, så att den lätt avbräckes av stormar eller snötryck. Att i tid avlägsna
dylika torra grenrester och möjliggöra en hastig övervallning av grenärren, så
att de utanför dessa småningom uppkommande vedlagren bli kvistrena, är just
torrkvistningens ändamål (se fig. 87).
Men även friska grenar, som förekomma långt ned på stammen, framkalla
kvistar eller »knastar», som i hög grad nedsätta stamvirkets värde för tekniska
ändamål. Dylika grenars avlägsnande redan innan de hunnit torka är därför
önskvärd, och grönkvistningen kan således även tjäna till utbildande av en i
möjligaste mån kvistfri stam samtidigt som den medför något större växtfyllighet
hos denna.
Avtagas grenarne, vare sig de torra eller friska, med en såg eller annat
verktyg tätt intill stammen, så att en jämn såryta uppkommer, övervallas denna
så småningom därigenom att varje påföljande årsring lägger sig ut över en del
av densamma, till dess sårytan alldeles täckes och till sist ej kan skönjas
utifrån. Inuti veden kvarbliver däremot för alltid ett märke efter den avtagna
grenen, och denna del av stammen blir för alltid av ringa värde till försågning
eller dylika ändamål. (Se fig. 85 och 86.)
Under sådana förhållanden är det uppenbart, att uppkvistningen, för att
verkligen medföra det åsyftade gagnet, måste tillgripas så tidigt, att den
vedcylinder, som avsättes utanför avskärningsytorna, får tillfälle att under trädets
fortsatta liv utveckla sig till en sådan tjocklek, att av densamma kan fås fullt
kvistfria försågningssortiment, vars värdestegring kan uppbära
kvistningskost-naden. Att å vära barrträd verkställa uppkvistning å träd, som överskridit 15
cm. diameter vid brösthöjd, torde därför knappast löna sig. Vid en omloppstid
av 100—110 år torde man å våra vanliga skogsmarker ej kunna för tallen vänta
en medelrotstock över 6,s meterX25 cm., och om uppkvistningen verkställes vid
15 cm:s diam., erhålles av en sådan stock, förutom andra mer eller mindre
kvistiga sortiment, jämnt och nätt 2 stycken i"X5" kvistfria bräder. Börjas däremot
uppkvistningen redan då trädet nått endast 8 cm. vid brösthöjd och upprepas
så ofta, att ingen del av första rotstocken hinner detta mått innan den befrias
från kvistar, erhålles av en sådan stock förutom en 3"X9" plank 2 stycken nära
kvistfria i I/2"X7" och 2 stycken d:o i"X4" bräder, vilket högst väsentligt höjer
sågningsutbytets värde. Ännu större fördel vinnes naturligtvis, om man endast
utför uppkvistningen på sådana träd, som vid slutavverkningen lämna en be-
18—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 273 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
