Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppflammande studenten ännu sitter kvar hos mig,
blygs jag för resten icke för.
Hur Snoilsky för öfrigt under dessa år uppfattade
sin poetiska gåfva, framgår af ett bref från hösten
1884 till hans svåger, Magnus Ruuth, som uppmanat
honom att skrifva en dikt till en religiös bild för
något ändamål.
Snoilsky svarade:
Jag har aldrig kunnat skrifva någonting dugligt, som
jag icke djupt kände, som icke alldeles oemotståndligt
trängde sig på mig, annars skulle det blifvit ojämnt
och matt. Jag kan icke befalla öfver min egen dikt,
icke behandla den som ett stereoskop, där jag kan
sätta in hvilken bild som hälst. Hvad jag skrifver,
om det skall hafva det minsta värde, skrifver jag
med mitt bästa blod, mina nerver, min själ. – – – – –
För öfrigt ligger det icke för mig att behandla
ett rent religiöst ämne. Just därför att jag hyser så
djup vördnad för heliga sanningar, just därför, att
jag vet, hur det återstår mig många inre strider och
tvifvel att genomkämpa, anser jag mig icke kompetent
att behandla sådana uppgifter. Jag kan ej taga dem som
värdsliga fantasimotiv; jag tror ingen skall kunna
påstå, att jag i mina skrifter sökt att vädja till
annat än mina medmänniskors bättre känslor – detta må
tjäna till min ursäkt, att jag tillsvidare åtminstone
har försyn att vädja till det, som står än högre.
Du måste förlåta mig, och får ej vara ledsen på mig,
för att jag, efter mitt sätt att se, söker umgås
aktsamt med den gåfva, som jag skulle säga vara mig
dyrbarare än mitt eget lif, om ej det tillhörde Ebba
och barnen.
Snoilskys vittra produktion under tiden efter
fullbordandet af den tredje diktsamlingen och till
hans besök i hemlandet 1885 utgöres, för såvidt jag
kunnat utröna, af följande dikter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
