Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Publicistisk verksamhet 1855-1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flottans minnen» (17 juni 1858). I polemik mot
en uppsats av Bjursten yttrar han:
»Allting har sin tid, arbeta och äta sin, sjunga sin
tid. Det är med folken här på samma sätt som med
den enskilda människan. Försänkt i begrundning,
upptagen av allvarligt kroppsarbete, sysselsatt med
sammanförandet av debet och kredit, sjunger hon icke, slår ej
heller på lyran, vilket dock alls icke bevisar, att sången
inom hennes barm förklingat, att hon blivit »opoetisk»
och »materialistisk». Ty betrakta henne då arbetet är
uträttat, då hon vilar sig för dagen: – den
vetenskapliga begrundningen har löst en hittills dunkel fråga:
där uppkommer en stilla fröjd, som har ett behov att
yttra sig i välljud; historiens blad hava upprullat en tavla,
som bör återgivas i friare drag, med varmare och klarare
åskådning, med innerligare känsla, än vad den prosaiska
berättelsen medgiver; arbetaren nedlägger spaden, sätter
sig ned på dikeskanten eller i den lilla skogsdungen
och betraktar den omgivande naturen: där är en känsla
av glädje över det uträttade dagsverket, över skönheten
omkring honom, som måste taga sig luft uti den friskt
skallande sången; där kommer ock svårmod över sinnet,
och även för detta äger sången uttryck; debet och kredit
hava gått ihop och visat en god behållning: man har
råd och lust att se sina vänner på ett glas; så klingar
dryckessången friskt och eldigt i det glada laget. Olyckan
inträder; det förgängliga var ej att bygga på:
sorgekvädet eller dödspsalmen blandas med det betryckta
sinnets djupa suckar och lyfta slöjan från ett »på andra
sidan»,
»där ny är himlen och ny är jorden
och ny är himlens och jordens son».
Häri ligger, synes oss, den enkla förklaringen på
frågorna: »är vår tid poetisk?» och »varför är
ej vår tid poetisk?», svaret på dessa mer eller
mindre bittra klagomål över tidens »materialistiska
tendens» och »njutningslystnad», anklagelser, vilka blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
