Paul Peter Waldenströms minnesanteckningar 1838-1875 / 23 (1928) Author: P. P. Waldenström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid i sin hembygd. Kommendera måttligt och tag dem på rätta
sättet, så går det nog bra.»

Vilket förtroende och tillgivenhet pappa åtnjöt bland
allmogen, därpå erhöll jag mångfaldiga bevis, när jag 1892 gjorde
en kanotfärd med två mina söner uppför Luleå älv. När de
gamla bönderna fingo höra, att jag var »gammeldoktorns
Palle», så blev jag omfattad med allra största intresse. Vi
kommo t. ex. sent en natt i land vid en by. Folket hade gått
till sängs. Vi bultade på i en trevlig bondgård. Omöjligt. Då
ropade jag:

»He jer (det är) gammeldoktorns Palle.»

Strax steg man upp och mottog oss med
största glädje. Litet varstans hade man
också någon historia att berätta om
gammeldoktorn. Och alltid var det till heder
för pappa.

Men på samma gång bönderna voro
honom tillgivna, hade de också en stor
respekt för honom, Han var en väldig pamp.

Erik Magnus Waldenström. (Förstoring efter familjeporträttet å sid. 35.)

Min far var under sin studietid mycket
fattig. Han studerade i Lund. Om
somrarna gick han barfota, så snart han kom
utom staden. Sina skor bar han då under armen. Böcker, som
han icke hade råd att köpa, lånade han av kamrater, skrev av
dem om nätterna och studerade dem om dagarna. Men med
en okuvlig energi slog han sig igenom.

Hans första inträde vid universitetet var föga uppmuntrande.
Man sade honom, att han skulle gå på nyårsuppvaktning till
professorerna. Van som han var att stiga upp tidigt, gick han
även tidigt åstad. Han ringde på hos den första. Intet svar.
Han ringde på igen. Intet svar. Nu drog han till med all
kraft. Professorn kom rusande i bara skjortan med kalsongerna
i handen. När han öppnade dörren och fick se studenten, så
frågade han förargad:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>