Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 K. LAMPRECHT, EUROPEISK EXPANSION.
han intog. Därvid behöfdes det visserligen vid sidan af den verkställande makten
äfven ett parlament för bevakandet af allas och enhvars rättigheter liksom för att
gifva uttryck åt de allmännaste opinionsströmningarne. Men parlament och
verkställande makt stodo icke här som fördragsmakter bredvid och gentemot hvarandra
utan verkade gemensamt från ett och samma nationella ursprung, parlamentet ofta
nästan som regeringens medhjälpare i den gammaltyska rättens anda. Den enskildes
andel i valrätten till folkrepresentationen reglerades individuellt alltefter denne
enskildes plats inom den rikt förgrenade och allsidigt lefvande sociala och politiska
organismen. Man ser, huru mycket mer inveckladt detta system är än liberalismens
och huru det följaktligen endast kunde långsamt utbildas, i synnerhet i tider af snabbt
växlande social lagring, sådan Europa nästan allmänt fick upplefva i och med den
moderna företagarehushållningens första framträdande. Tidigast framträdde det
naturligtvis i England, liksom det också än i dag är mest utveckladt i detta land; dock
äro alla ledande europeiska stater på väg att utbilda detsamma, ty det är det
naturenliga politiska uttrycket för deras ekonomiska utveckling, deras sociala omgestaltning
och det moderna själslifvets natur.
Det är lätt insedt, att de båda politiska idealen och systemen, det liberala som
det demokratiska, måste inverka bestickande på den utomeuropeiska världen. Hvad
hindrade att genom införande af ett af dessa system utan vidare ställa sig al pari med
den europeiska världen? Där historikern i begynnelsen icke skall se något annat än en i
ordets egentliga mening bakvänd begynnelse, där se politiker blott alltför lätt ett
omedelbart brukbart, hastigt verkande universalmedel. Men kunde man tillgripa det
demokratiska systemet? Hos det är ju själfva kärnan och hufvudsaken just det
organiska, och det organiska kan icke påskyndas eller efterhärmas. Så återstod blott det
liberala systemet, för hvars användbarhet också redan talrika, på europeisk grund
företagna öfverflyttningar syntes tala, och - vid varsammare förfaringssätt - tanken att
från iakttagandet af demokratismens europeiska statslif låna vägledande uppslag till
en i högsta möjliga grad organisk utveckling af sin egen inhemska författning.
Men i detta sammanhang har nu det europeiska politiska tänkandet faktiskt
upplefvat och är det i begrepp att ännu upplefva en expansion, hvartill ett motstycke
egentligen ej står alt finna sedan de halft mytiska författningsöfverflyttningarne i
antiken. Så har Japan delvis erhållit sin författning efter mönstret af den preussiska,
om den också i mikadons kungörelse betecknas som långt förut planerad af hans
upphöjda stamfäder; och dess exempel har sedan vunnit efterföljd i Persien, Turkiet
och Kina. Det återstår sedan att se, hvilka följderna af dessa öfverflyttningar skola
blifva - för Europa och för de lyckliggjorda.
Befriande och lugnande verkar det i denna brokiga bild af politisk expansion, att
dock, oberoende af alla olikheter mellan kulturkretsarne, en högsta allmän etik
börjat utbildas, som visserligen i sitt ursprung äfvenledes blott hvilat på europeisk och
särskildt europeisk-demokratisk känslogrund, men som där utanför ärligt fullföljer
de allmännaste kosmopolitiska mål. Sitt närmaste ursprung har denna etik som
uttryck för en ny, hittills obekant humanitet i de starka sociala folkrörelser, som
blifvit en följd af det nya ekonomiska lifvet i Europa, men ytterst går den dock
tillbaka till tanken på det organiska i allt mänskligt samfundslif. Dess princip är
icke i första rummet en känsla af den caritas, hvilken som allmänt uttryck för
humanitet karakteriserade både medeltid och individualismens tidsålder, utan snarare
en känsla af solidaritet. En för alla och alla för en är dess lösen, och den
hjälp-behöfvande individen skall blott sättas i stånd att vara just denne ene, denna
fulla och på sitt vis kraftigt verksamma del af alla. Som man ser, är detta
den organiska uppfattningen. På det ekonomiska området framträder den genast
som arbetsfördelande, men i betydelsen af en arbetsdelning för högre arbetsförening;
den enskilde skall njuta sin individualitet, i det att han ställes på den plats, som
motsvarar denna individualitet, men i gengäld har han också att underordna sig det
hela. Och samtiden, som väsentligen uppbäres af ekonomiska intressen samt af
ekonomiska och sociala idéer, är benägen att framför allt låta ett sådant betraktelsesätt
gälla äfven inom dessa områden. Framför allt kan man säga, att det bildar den
allmännaste grundvalen för den moderna socialpolitiken inom de olika europeiska staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
