- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
546

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. De europeiska staternas inre utveckling under de senaste årtiondena.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

546 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.

skötseln, som bedrifves på glest befolkade landområden af stora hjordegare. På
de 4 Va millioner, som utgöra Australiens befolkning, komma (1910) icke mindre än
93 millioner får och 11 millioner nötkreatur. Till följd af detta boskapsskötselns och
storbrukets dominerande har slättlandet en aristokratisk karaktär, och det saknas en
egentlig farmareklass.

Faran för Australien ligger däri, att de i antal utomordentligt öfverlägsna folken
af gula rasen med allt större makt tränga på mot söder. De kommo först som
fredliga invandrare och erbjödo arbetsgifvarne för billigt pris sina armar.
Kapitalisterna önskade ingenting högre än att indraga dessa billiga indiska, kinesiska och
japanska kulier i landet, men det rådande arbetarpartiet ville naturligtvis hålla dem
fjärran och åstadkom detta genom stränga invandringslagar. Det kan väl i själfva
verket näppeligen betviflas, att Australien skulle vara ohjälpligt prisgifvet åt den gula
rasen, i samma ögonblick man öppnade portarne för densamma genom borttagande
af alla invandringsrestriktioner. Men då yppar sig den frågan, om det lilla antalet
européer skall vara i stånd att äfven med användning af alla tänkbara våldsmedel
varaktigt hålla tillträdet till australkontinenten tillstängdt för de många millionerna
af den gula rasen. Lemnadt åt sig själf skulle Australien säkerligen ej vara ett
japanskt angrepp vuxet. Fruktan för en sådan sammanstötning binder Australien vid
moderlandet, hvars flotta är oumbärlig för det vidsträckta landets försvar. Men hvarje
fastare underordnande under engelsk öfverhöghet skulle de härskande partierna redan
af omsorg om sin maktställning motarbeta. Sedan år 1900 bilda staterna på den
australiska kontinenten jämte Tasmanien en förbundsstat med samma organisation
som Britiska Nordamerika. Redan vid dess upprättande kom det till häftiga strider med
England, emedan man i Australien icke ville tillstädja vad till den engelska högsta
domstolen. Dessa betänkligheter afhjälptes slutligen genom att några platser i
domstolen öfverlemnades åt medlemmar af kolonierna. Men med synnerligt obehag måste
Australien under den senaste tiden följa Englands utrikespolitik, som stödde sig
på ett intimt förbund med Japan i alla världspolitiska frågor. Man kan väl tänka
sig en tidpunkt, då England finner sig ställd inför valet att afstå antingen från detta
förbund eller från sitt herravälde öfver Australien. Ännu har emellertid ingenting
inträffat, som rubbat australiernas öfvertygelse, att de i händelse af ett japanskt
anfall skola kunna påräkna moderlandets skydd. Däremot har deras sträfvan att
utestänga de engelska industrivarorna från den australiska marknaden infört ett söndrande
element, som särskildt skall försvåra hvarje närmare ekonomisk sammanslutning.

Äfven i Sydafrika var läget betänkligt. Den hvita befolkningen är relativt obetydlig
i antal och dessutom inbördes splittrad genom motsatsen mellan engelsmän och
boe-rer. De svarta arbetarne äro i detta klimat oumbärliga för åkerbruket,
boskapsskötseln och den industriella verksamheten. Äfven här hade upptäckten af guldgrufvor
samt af diamantfält verkat stora förändringar och gifvit upphof åt stora
industricentra. Arbetsgifvarne sträfvade äfven här att draga till landet kinesiska och
indiska kulier. Man hade här ännu stort behof af maskiner, järnvägsmaterial och
liknande industrialster från moderlandet. Sedan boerstaternas underkastelse åtnjöt
England en tullnedsättning på 25 procent, som skulle försäkra dess industri om denna
marknad. Då landet ej frambringar något öfverflöd af spannmål och slaktboskap,
skulle det ej draga någon fördel af den chamberlainska tullplanens genomförande.
Ett starkt parti i Sydafrika arbetade på landets fullständiga oberoende. Ministären
Bannerman gick denna sträfvan till mötes, då den 1906 förlänade själfstyrelse åt
kolonien Transvaal, 1907 åt Oranjeflodskolonien. Sedan år 1910 äro de fyra
sydafrikanska kolonierna sammanslutna till en förbundsstat - The union of South Africa -
efter mönstret af den nordamerikanska och den australiska. Englands välde i
Sydafrika beror nu af huru länge det af holländska element bildade »afrikanderbond»
skall finna sig till freds med denna anordning. Lades till de ofvan antydda svaga
punkterna i Englands nordamerikanska, australiska och sydafrikanska välde det
starka missnöjet bland de ostindiska folken, som äfven under senare tid brutit
fram i upprepade farliga resningar, samt den likartade stämningen bland
Egyptens inhemska befolkning, så syntes det uppenbart, att det engelska världsrikets läge
ingalunda var så glänsande, som det vid första anblicken kunde synas. Vid inträffandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free