Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Bismarcks afgång och följderna däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
ternationell konferens för rådplägning om för alla stater gemensamma åtgärder i
den riktningen; genom ett lika tillvägagående på alla håll skulle ju de betänkligheter
undanröjas, som Bismarck uttalat rörande den tyska industriens konkurrensförmåga.
Denne räknade på att man på det sättet skulle kunna tämligen långt framåt
uppskjuta utförandet af kejsarens önskningar. Förmodligen har dock kejsaren om ej
genast så likväl mycket snart
genomskådat sin sluge
rådgifva-res förhalningspolitik.
Så var då situationen redan
tämligen spänd, när nya val till
riksdagen företogos den 20
februari 1890. Kartellpartierna
erhöllo endast 133 platser och hade
sålunda ej någon majoritet i den
nya riksdagen. Därmed var
grundvalen för Bismarcks
dittills följda politik borta, och
skulle öfver hufvud en majoritet
vinnas, återstod honom ingen
annan utväg än att inlåta sig med
centern. Men en samverkan
med detta katolska parti
behagade ej kejsaren, som var en
öfvertygad protestant. Detta var
icke obekant för kanslern, och
ännu i slutet af februari
förklarade han sig villig att afträda
från sin post, om kejsaren så
önskade, endast med erinran
därom, att en plötslig afgång skulle
väcka ett obehagligt uppseende,
och att det möjligen skulle vara
lämpligt, att genomförandet af
de planerade nya
militärförslagen fortfarande lemnades i hans
händer. Om Bismarck härvid
verkligen haft för afsikt att, om
detta ej lyckades och en
riksdagsupplösning ej medförde
någon ändrad
partisammansättning, genom ett statsstreck ändra
riksförfattningen och upphäfva
den allmänna rösträtten, måste
på grund af otillräckligheten i
de hittills föreliggande källorna
tills vidare lemnas oafgjordt.
Från olika håll uppmanades
nu kejsaren att ofördröjligen
entlediga Bismarck för att
därigenom förenkla situationen och undvika en konflikt med riksdagsmajoriteten; i
synnerhet storhertigen af Baden synes hafva varit verksam i den riktningen, men
äfven enskilda ministrar arbetade emot kanslern. Bismarck, som märkte detta, ville
göra bruk af sin befogenhet som preussisk ministerpresident och förbjuda dessa
ministrar personlig föredragning inför kejsaren i hans frånvaro. Men härigenom
uppretades på det högsta kejsarens monarkiska själfkänsla, ty Bismarcks
förfaringssätt syntes honom som ett oberättigadt försök att hindra honom från att inhämta
råd af andra. Han begärde, att Bismarck skulle förelägga honom förslag till en
Lotsen lemnar skeppet.
Karikatyr öfver Bismarcks afgång af
sir John Tenniel i Punch (6 febr. 1892).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
