Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den tyska kolonialmaktens uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA KOLONIALMAKTENS UPPKOMST. 473
och ett särskildt rättsförfarande anordnades för Irland. Härpå svarade Irländarne i
engelska parlamentet med förnyad obstruktion, och ehuru Gladstone nu enligt sitt
lotte framlade och genomdref sin landbill med en stark nedsättning af arrenderestantier,
var dock en fred på de öfverenskomna grundvalarne omöjliggjord. De irländska
ledarne voro själfva icke vidare säkra på sitt parti och måste frukta att förlora allt
inflytande, om de icke med all makt upptogo kampen äfven för Irlands politiska
själfständighet.
Icke heller med endräkten inom det härskande partiet var det så väl beställdt.
Allt skarpare framträdde olikheterna mellan de gamla liberalerna under Gladstone
och den radikala flygeln under Joseph Chamberlains ledning. Denne fordrade
framför allt en energisk socialpolitik, en i stort anlagd arbetarskyddslagstiftning, fullt
genomförd själfförvaltning, skilsmässa mellan stat och kyrka samt införandet af
allmän rösträtt. Det var han, som bragt till stånd de förut nämnda aftalen mellan
Gladstone och de irländska ledarne, och han hotade med affall af sin grupp, därest
Gladstone ej uppfyllde några af deras hufvudfordringar. Önskan att sammanhålla
de liberale och att efter alla föregående misslyckanden ändock kunna åstadkomma
något positivt föranledde Gladstone att år 1884 taga itu med en ny valreform. Under
stora svårigheter och starkt motstånd från öfverhusets sida genomdref han den tredje
stora reformen af rösträtten. Här bibehölls husfadersrösträtten, men de deputerades
antal höjdes till 670, de dittills bestående olikheterna i rösträtt mellan stad och land
upphäfdes, och en likformig valkretsindelning genomfördes. Det var visserligen icke
den allmänna rösträtten, såsom radikalerna fordrat, ty den, som ej hade eget hushåll
eller som ej innehade hyreslägenhet med minst 10 punds årshyra, förblef utesluten från
rösträtt - detta var ungefär en tredjedel af den vuxna manliga befolkningen. I
jämförelse med de många olikformigheterna i 1867 års vallag utgjorde lagen af 1884-1885
i alla fall en ingalunda obetydlig förbättring.
Men icke heller denna framgång kunde rädda den liberala regeringen.
Förbittringen öfver Gordons prisgifvande och öfver undfallenheten för Ryssland våren 1885
aflägsnade en hel del af liberalerna från ledarens politik. Så kunde det inträffa, att
vid omröstningen om en i och för sig föga betydande skattefråga regeringen
lemnades i sticket af sina egna och stannade i minoritet. På grund häraf begärde Gladstone
sommaren 1885 sitt entledigande, och Salisbury fick i uppdrag att bilda ett nytt kabinett.
Den nya regeringens läge var såtillvida kinkigt, att den ej förfogade öfver någon
egentlig majoritet i underhuset och ändå ej kunde upplösa parlamentet, så länge de
af den nya vallagen föranledda anordningarne ej fortskridit så långt, att val kunde
företagas efter denna lag. Detta hindrade dock icke, att Salisbury med all ifver gick
till arbetet att såväl i inre som yttre frågor realisera det program han som
oppositionens ledare förordat. The purchase act gaf staten rätt att tills vidare förskjuta
köpesumman åt irländska förpaktare, som ville köpa sitt jordstycke. Amorteringen
var ordnad på sådant sätt, att skulden efter 49 år skulle vara betald. I det yttre
uppträdde den nya regeringen energiskt till Afganistans försvar mot Ryssland och
åstadkom sålunda, att det viktiga Sulfikarpasset stannade i afganernas händer. Äfven
i Bortre Indien förspordes verkan af den nya politiken, i det att Salisbury begagnade
en konflikt med konung Thibo af Birma till att införlifva hela hans område med
det britiska riket. Från fortsatt framskridande på denna väg hindrades dock
kabinettet genom utgången af de nya valen, som skickade 333 liberaler, 251 konservative
och 86 irländska deputerade till parlamentet (november 1885). Intet af de båda stora
partierna hade sålunda ensamt majoritet, utan irländarne hade fått en utslagsgifvande
ställning i det engelska parlamentet och sökte nu begagna denna till att genomdrifva
alla sina anspråk. Då de konservative i jordfrågan gingo dem till mötes men under
inga omständigheter ville gå in på Irlands politiska själfständighet, så anslöto sig
irländarne närmast till de liberale och gåfvo i förening med dem omedelbart efter
det nya parlamentets öppnande ministären Salisbury ett misstroendevotum. I slutet
af januari 1886 trädde därför det konservativa kabinettet återigen tillbaka, och
Gladstone kom på nytt till rodret.
I två punkter skilde sig Gladstones nya regeringsprogram från det gamla.
Utrikespolitiken lade han i händerna på lord Rosebery, som hörde till de yngre liberalerna
Världshistoria VI. 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
