- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
434

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Det ryska världsriket.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.

som skett; ledo de nederlag, så fordrade omtanken om Rysslands anseende i
Österlandet, att man utkräfde upprättelse genom utskickande af nya expeditioner. De
första konflikterna med kanen af Kokan ledde 1865 till eröfringen af den
viktiga handelstaden Taschkent med kringliggande område. Af de söder om
Kir-gissteppen besatta landområdena bildades 1867 generalguvernementet Turkestan,
och i spetsen för detsamma ställdes general von Kaufmann, en djärf och verksam
soldat, den egentlige grundläggaren af det ryska herraväldet i Centralasien. Då den
mäktigaste af turkmenfurstarne emiren af Buchara till följd af Taschkents
besättande grep till svärdet, blef han fullständigt besegrad af Kaufmann och
Samarkand eröfradt af ryssarne (1868). Den gamla hufvudstaden för dessa land, där
Ti-murs tron ännu bevarades, var i de kringboende Stammarnes ögon helig, och den,
som innehade den platsen, ansågs som Turkestans egentlige behärskare. Därför
gjorde emiren af Buchara förtviflade ansträngningar för att återtaga staden; det
lyckades honom att öfverrumpla den, då general von Kaufmann själf dragit ut på
en expedition åt söder och endast kvarlemnat en liten besättning. Men omedelbart
därefter vände ryssarne tillbaka och intogo Samarkand för andra gången. Emedan
stadsbefolkningen insläppt emiren, lät Kaufmann antända staden och öfverlemnade
den till tre dagars plundring af soldaterna. Det var en barbarisk krigföring, men
den vann sitt syfte att utbreda skräck och respekt bland österländingarne;
generalen visste, att detta var enda medlet. I alla dessa städer lyckades det ryssarne,
som ständigt blott i ringa mängd stodo ansikte mot ansikte med en flerfaldig
öfvermakt af tappra och krigsvana motståndare, att vinna seger genom deras eldvapen,
deras europeiska disciplin och den omtänksamma, beslutsamma ledningen. Genom
att afskära emiren af Buchara från vattentillgång tvungo ryssarne honom att sluta
fred och afträda de besatta områdena. Efter dessa strider kunde de båda kanaten
Buchara och Kokan räknas som ryska vasallstater.

Oberoende förblef tills vidare endast Chiva, som genom en ökengördel skyddades
mot plötsliga öfverfall. Men snart hette det från ryssarnes sida, att det af dem
behärskade Turkestan besvärades af plundringståg, som understöddes af Chiva, och
1873 fordrade general von Kaufmann af emiren därstädes, att han skulle gå in på
en gränsreglering, som möjliggjorde ett verksamt gränsförsvar, och medgifva
ryssarne att fritt idka handel inom hans maktområde. Då emiren afböjde detta,
begynte guvernören krig. Under ytterst besvärliga marscher genomtågade han öknen;
när detta skett, kunde emiren ej vidare göra något allvarsamt motstånd, han måste
köpa sig fred genom att afträda halfva sitt område och erkänna tsarens öfverhöghet
(1873). Några år därefter fick generalen genom ett uppror af de infödde i kanatet
Kokan anledning att återigen lössläppa vedergällningens furier och att utplåna denna
stat. Landet införlifvades såsom provinsen Ferghana i det omedelbara ryska
området. De båda andra emirerna läto varna sig af detta exempel och vågade aldrig
mer uppresa sig mot tsaren. De enda, som ännu förblefvo oberoende, voro
tekke-turkmenernas horder, som ströfvade omkring i öknen söder om Chiva och hade sina
stödjepunkter i de befästa oaserna Geok-tepe och Merv. Deras område bildade en
smal neutral remsa mellan det ryska riket och emirens af Afganistan land.

Eröfringen af Centralasien hade en utomordentligt stor betydelse för Rysslands
ställning i Asien. Här vann tsaren för första gången asiatiska besittningar, som voro rikt
gynnade af naturen och beboddes af en intelligent, högt kultiverad "befolkning. Här
frambringades bomull och andra för den europeiska industrien behöfliga råämnen, och det var
att hoppas, att provinsen Turkestan genom en rationellt utvecklad odling skulle komma
att skänka moderlandet långt rikare afkastning än det fattiga åkerbrukslandet Sibirien.
Äfven i ett annat hänseende blef den nya besittningen af betydelse för den ryska
industrien. I dessa från sjösidan svåråtkomliga folk funno ryssarne afnämare för de
från det inre Ryssland härstammande undermåliga industrialster, som alltmer
utträngdes från marknaden i det europeiska Ryssland genom polska och västryska varor.

Och dessa landområden voro jämförelsevis lätta att hålla i underdånighet, sedan
de en gång blifvit grundligt kufvade. På grund af den otillräckliga nederbörden i
dessa trakter var man i och för jordens bevattning hänvisad till de få stora
vattendrag, som höra till Syr-Darjas och Amu-Darjas flodsystem och från hvilka ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free