Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
så länge boerstaterna förblefvo oberoende och i närmaste förbindelse med den
holländska befolkningen i Kaplandet. Disraeli sökte för den skull efter mönstret af
The Dominion of Canada sammansluta alla sydafrikanska områden i ett förbund
under engelsk öfverhöghet. Men antydningar i den riktningen tillbakavisades utan
vidare af boerstaterna, och till och med Kapkolonien vägrade att skicka ombud till
den planerade öfverläggningen. Kort därefter begaf sig presidenten i Transvaal
jämte några inflytelserika holländska medlemmar af Kapparlamentet till Berlin, där
de mottogos af kejsar Wilhelm och Bismarck. Disraeli betraktade detta som ett
försök att vinna främmande hjälp mot England och beslöt att gripa i med hård-
handskarne.
Oranje-fristaten tvangs att mot
penningersättning
afträda distriktet
Kim-berley, inom
hvilket man sedan några
år tillbaka funnit
diamanter och som
behärskade hufvudvägen till
det inre Afrika. Till
Transvaal skickades
den britiske agenten
Shepstone, som
begagnade söndringen bland
boererna själfva till att
samla en del
underskrifter på en petition
om inkorporering; med
stöd häraf skred han
till Transvaals
annektering (12 april 1877).
Boererna, som icke voro
rustade till motstånd,
sinsemellan oense och
utan utsikt till främ-
mande hjälp, fogade
sig för våldet och
bevarade endast genom
en formell protest
händerna fria för en bättre
framtid. Tillika
begynte den engelska
regeringen att tillspärra
vägen till hafvet för
boerstaterna; området
Kaffraria mellan
Kapkolonien och Natal
inför-lifvades med den
förra, och ett försök
gjordes att ockupera den
på portugisiskt område
belägna Delagoabay,
den enda för Transvaal
gynnsamt belägna
hamnen. Detta försök
misslyckades visserligen, då
Portugal protesterade,
och en skiljedomstol
godkände dess anspråk.
Men regeringens
förfaringssätt lade i dagen dess fasta vilja att under alla omständigheter kvarhålla Kap
under omedelbart engelskt öfvervälde.
Ännu svårare blef det att bringa vägen till Indien genom Suezkanalen under
Englands allenavälde. Kanalen var byggd af fransmannen Lesseps, och aktierna
voro uteslutande i händerna på franska kapitalister och det omgifvande landets
härskare, kediven af Egypten. Den liberala regeringen och det engelska kapitalet
hade varit nog förblindade att anse den storartade byggnadsplanen outförbar och
därför afböjt hvarje delaktighet. Kediven Ismail Pascha, som visserligen till namnet
ännu erkände den turkiske sultanen såsom öfverherre och betalade honom tribut,
var dock i verkligheten en fullt själfständig härskare. Han hade med framgång
fullföljt den af hans stamfader Mehemmed Ali begynta eröfringen af öfre Nildalen;
i början af 1870-talet sträckte sig hans rike redan fram till Victoria-sjön och öfver
hela Sudan och Darfur. Men denna vidlyftiga eröfringspolitik i förening med
järnvägs-, kanal- och vägbyggnader samt den slösaktige furstens ytterst dyrbara
hofhåll-ning hade i grund förstört landets finanser. Obekant med det kapitalistiska Europas
fmansmetoder hade kediven alldeles råkat i händerna på engelska och franska banker,
som utsögo honom efter alla konstens regler. Just vid den tid, då Disraeli öfvertog
styrelsen i England, stod Ismail inför bankrutt och funderade på att betala en del
af sina skulder genom att åt fordringsegarne öfverlåta de i hans ego befintliga
aktierna i Suezkanalen. Genast Disraeli fick kännedom om den saken, sände han det
britiska sändebudet fullmakt att inköpa aktierna för den engelska statens räkning
för en summa af 100 millioner francs. Affären gick af stapeln i november 1875
Moses i Egypten.
Samtida karikatyr öfver Disraelis
politik i Suezkanalfrågan af John Tenniel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
