Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
darne voro de ej på långt när tillräckliga. Den fattige förpaktaren saknade
erforderliga penningmedel för att kunna föra rättegång mot jordmagnaten, och den
öfvertygelsen blef allt starkare inom landet, att intet verkligt genomgripande var att vänta
af det engelska parlamentet och att verklig hjälp endast kunde vinnas genom home rule.
Irland var sålunda i verkligheten en underkufvad provins, som endast med
svårighet hölls i tygeln, och blott formellt taget en del af det förenade konungariket.
Endast det egentliga Storbritanniens krafter förmådde sammanhålla och behärska
riket.
Den afgörande och ledande instansen i Englands politiska lif var sedan långt
tillbaka underhuset. Lordernas hus hade väl en återhållande men ej någon ledande
makt, och kungligheten hade alltmer nedsjunkit till en blott och bart representativ
ställning, om också en personligen betydande monark kunde på indirekt väg drifva
mycket igenom. Ministären måste efter gammal tradition tagas ur underhusets
majoritet; den utgjorde det för tillfället rådande underhusflertalets verkställande utskott
och .hade i sin hand den egentliga makten. Så mycket viktigare blef underhusets
sammansättning för rikets öden. Genom 1832 års reform hade för första gången
vid sidan af de gamla aristokratiska familjerna den borgerliga medelklassen och de
under de senaste mansaldrarne uppkomna storindustriidkarne vunnit större inflytande
på valen, men största delen af befolkningen var ännu alltjämt utestängd från rösträtt.
Först de arbetande klassernas växande betydelse och de bestående partiernas önskan
att vinna dessa massor för sig ledde 1867 till en ny valreform, som hvilade på
principen rösträtt för husfäder med fast bostad och släppte största delen af de
yrkeskunniga arbetarne fram till valurnan. De röstberättigades antal steg från föga öfver
en million till omkring 2 1/2 million. Först 1867 års reform fråntog det engelska
underhuset dess aristokratiska karaktär och närmade det i dess sammansättning till
fastlandets parlament.
Inom Englands politiska lif stodo af gammalt mot hvarandra de båda stora
partierna tories och whigs, hvilka sedan 1832 småningom upptogo de på fastlandet
brukliga beteckningarne »konservativa» och »liberala». Åren 1830-1841 och 1846-
1874 voro de liberale med korta afbrott vid rodret. Deras program i den inre
politiken gick ut på att äfven i förvaltningen göra slut på återstoden af den gamla
aristokratiska styrelsen och bryta högkyrkans ännu alltid stora inflytande; omedelbart
efter den första valreformen genomförde de en reorganisation af
kommunalförvaltningen på grundvalen af lika rättigheter för alla skattebetalare. Partiets vänstra
flygel, som till åskådning närmade sig fastlandets radikaler eller demokrater, önskade
att alldeles göra slut på öfverhusets gamla inflytelserika ställning, att utsträcka
rösträtten till alla vuxna män och göra den fullständiga skilsmässan mellan stat och
kyrka till verklighet. Den större högra flygeln fasthöll vid de egande och bildade
klassernas bestämmande inflytande och var mera böjd att kompromissa med de
traditionella förhållandena. I det ekonomiska lifvet bekände sig liberalerna till den
rena Manchesterläran, sådan den formulerats af Richard Cobden, och förkastade
sålunda hvarje inblandning af staten i det ekonomiska och sociala lifvet. I en utan
hänsyn till politiska gränser öfver hela jorden genomförd rationell arbetsfördelning
sågo de det naturliga målet för den ekonomiska utvecklingen. England skulle
därvid få på sin lott att förse världen med en hel del af de viktigaste industrivaror,
som här kunde framställas billigare än annorstädes på grund af kol- och
järngruf-vornas sinsemellan gynnsamma läge och arbetskrafternas skolning; i utbyte skulle
det skaffa sig råämnen och lifsmedel utifrån. Den inhemska jordbruksnäringen lät
man genom spannmålstullarnes upphäfvande nästan gå alldeles under, emedan man
höll det för orationellt att taga utrymme och arbetskraft från industrien, som
afkas-tade mycket högre vinst.
I den ostörda fria världshandelns intresse verkade de engelska liberalerna för
fred utåt. Det syntes dem själfklart, att krigen småningom skulle upphöra i och
med den ekonomiska kulturens framsteg och det af världshandeln betingade allt
närmare sammanväxandet af alla folk& ekonomiska intressen. Ingen stat skulle
vidare inblanda sig i ett annat folks inre lif. Utgifterna för här, flotta och diplomati
gällde för ofruktbara kapitalplaceringar, emedan de ej ökade nationalvälmågan. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
