Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. England och dess kolonier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 E. BRANDENBURG, UPPKOMSTEN AF ETT VÄRLDSSTATSSYSTEM.
följdes de af Englands anspråk på öfverhöghet, ty de engelska kapkolonisterna ville
ej lida några själfständiga kolonier vid sina gränser. Men ingripandet af regeringen
i London, som ville undvika långvariga och kostsamma krigsföretag, ledde 1852 och
1854 till formligt erkännande af Transvaal och Oranje-fristatens Oafhängighet, endast
med det förbehåll att slafveriet afskaffades.
De i Kapkolonien och Natal kvarblifna boererna undveko att blanda sig med de
engelska invandrarne och fortlefde i sin ovilja mot det britiska öfverväldet; de gjorde
dock intet allvarsamt försök alt afskudda sig detta öfvervälde. Dessa kolonier hade
tillsamman med de från kaffrerna småningom eröfrade gränssträckorna år 1870
omkring l 1/4c million invånare, af hvilka endast omkring Ys million bestod af hvite;
hur starkt bland dessa det holländska elementet var, står ej att säga. År 1872 erhöll
Kapkolonien egen författning och själfstyrelse. Landet frambragte ej flere produkter,
än det själft förbrukade; exporten till England bestod nästan endast af strutsfjädrar
och - efter de första, tillfälliga och isolerade fynden år 1867 - af diamanter.
Först senare inträffade upptäckten af större, sammanhängande diamant- och guldfält,
som skulle gifva Sydafrikas hela utveckling en ny riktning.
Omkring år 1870 kunde de sydafrikanska kolonierna från moderlandets synpunkt
sedt betraktas som de minst värdefulla. Kanada och Australien hade för England
en icke ringa ekonomisk betydelse som köpare af engelska varor och leverantörer
af lifsmedel och råämnen. Men ännu mycket större var deras ideella värde för den
engelska nationaliteten. Tillvaron af dylika för hvite beboeliga områden under engelskt
välde gjorde det möjligt för sådana engelsmän, som af någon orsak ville lemna sitt
fosterland, att på andra sidan hafvet börja en ny existens och ändå i språk och sed
förblifva engelsmän och liksom förut känna sig som medlemmar af det stora riket.
Nybyggarkolonierna blefvo sålunda ett medel att åt det britiska väldet bevara den
från moderlandet utströmmande inhemska befolkningen, som i de flesta öfriga
europeiska land går för alltid förlorad för det gamla hemlandet.
Till sist återstår att erinra om en i omfång obetydlig men icke dess mindre
ytterst betydelsefull beståndsdel af det britiska riket, nämligen den stora mängd
flottstödjepunkter och kolstationer, som det eger kringströdda öfver hela jorden. En
vidsynt politik har genom sådana befästa punkter tidigt betryggat engelsmännens
herravälde öfver flere af de viktigaste hafsvägarne. Gibraltar behärskar infartsvägen
från Atlanten till Medelhafvet, Malta den smalaste passagen i Medelhafvet mellan
Sicilien och Afrika, Aden inloppet från Indiska oceanen till Röda hafvet, Singapore
Malakka-sundet. Andra dylika punkter tjena hufvudsakligen till inkörsportar för den
britiska handeln, såsom Hong-kong gentemot Kina. Besittningen af dessa befästa
stationer garanterar den britiska flottan tillflyktsorter och gifver den möjlighet att
tillgodose sina kol- och ammunitionsbehof i alla världsdelar. Utan detta nät af små
fasta stödjepunkter på nästan alla kuster skulle det engelska sjöväldet aldrig hafva
kommit till sin nuvarande styrka.
Medelpunkten i detta väldiga och månggestaltade rike bildar »det förenade
konungariket Storbritannien och Irland», som endast utgör en hundradedel af hela väldets
omfång och hyser omkring tio procent af dess hela befolkning.
Såsom redan namnet angifver, är icke heller detta område en enhet. Det härskande
landet är det egentliga England, som, tillika med Wales, med sina 151,000
kvadratkilometer omfattar hälften af det förenade konungarikets areal eller en tredjedel af
Sveriges och 1871 icke räknade fullt 23 millioner invånare. Med detta är Skottland
sedan början af det adertonde århundradet sammansmält till en statsbildning under
namnet »Storbritannien», medan Irland först år 1800 från ett själfständigt biland
förvandlades till en beståndsdel af denna stat. Skottland har jämförelsevis lätt
funnit sig i denna nära förbindelse och skänkt riket en hel rad framstående krafter på
alla lifsområden. Irland däremot intager en säregen ställning och sträfvar af all
kraft att bryta sig ut ur sammanslutningen.
Irland, som till allra största delen bebos af en keltisk och strängt katolsk
befolkning, är af engelsmännen kufvadt med vapenmakt och, hvarje gång det gjort nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
