Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kriget 1866 och det nya Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
»den bristande hänsynen såväl för härskare som för folk». Endast konung Wilhelm
kände sig belåten, därför att man undgått en brytning med Österrike och ändå
vunnit ett betydande område för Preussen. För att gifva tydligt uttryck åt sin
tillfredsställelse upphöjde han Bismarck till grefve. Men denne själf var allt annat än glad
öfver det olyckliga »öfversmetandet af sprickorna i byggnaden». För att lugna
Napoleon begaf han sig till Biarritz. Det lyckades honom öfvertyga kejsaren, att en
konsolidering af Nordtyskland under preussisk ledning, en Preussens maktutvidgning
inom denna naturliga sfär äfven motsvarade Frankrikes intressen. Öfverenskom-
melsen med Österrike ville
han inför Napoleon och ännu
tydligare inför det italienska
sändebudet Nigra endast
hafva ansedd som ett
medgifvande för ögonblickets kraf.
Öfverlemnandet af Svarta
örns orden till Viktor
Emanuel, i hvilken furstarne i
den heliga alliansens riken
dittills endast sett en
anstötlig »revolutionens
mandata-rie», var ett öppet bevis, att
Preussen uppgifvit sin sedan
femtio år tillbaka fullföljda
politik och slagit in på nya,
af den nationella
strömningen utstakade banor.
I Wien insåg man för
sent, att fördraget i Gastein
för Österrike endast varit en
danaer-skänk. Det långt
aflägsna Holstein var för
kejsardömet endast en black om
foten, medan Preussen
ge^-nom besittningen af
Schleswig och den förträffliga
Kielhamnen vunnit en
dominerande ställning vid hafvet och
möjlighet att utveckla sig till
en sjömakt. För att icke
förlora en vapenbroder hade
Österrike offrat det stortyska
partiets sympatier, och nu
drog denne bundsförvant ej
i betänkande att närma sig
Österrikes förklarade fiender.
Då syntes det bättre att icke längre gå i lag med äfventyrliga statskonstmakare utan
att hellre återvända till de gamla vännerna. I Holstein igångsattes med
Wienregeringens understöd en liflig propaganda mot den rättsvidriga lösningen af den
schleswig-holsteinska frågan. Augustenburgaren fick all möjlig uppmuntran, och
förbundsdagen mobiliserades för att insätta honom i hans rättigheter.
Tysk-öster-rikarne måste så mycket ifrigare understödja sin regerings tyska politik, som hvarje
motgång i Tyskland kom de centrifugala tendenserna inom kejsarstaten till godo
och den nya ministären Belcredi dessutom var alltför mycket benägen att göra
ma-gyarer och slaver ödesdigra medgifvanden.
Det vore orätt att säga, att Österrike i början af året 1866 hade starka sympatier
i Syd- och Mellantyskland; folkstämningen var ej mer densamma som år 1859, dock
fanns där alltjämt- i synnerhet i de katolska landen - ett kraftigt bindemedel i hatet
Generalstabschefen grefve Helmut von Moltke.
Handteckning af Ad. v. Menzel.
Med tillåtelse af konstförlaget E. A. Seemann i Leipzig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
