Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Det andra franska kejsardömet och de europeiska makterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
af den 2 december, hur mycket det än stred emot de gamla furstehusens värdighet
att anse »en sådan individ» som likaberättigad.
Fredrik Wilhelm IV skulle för sin egen del varit böjd att vägra erkännande.
1 synnerhet var det i hans ögon anstötligt, att Napoleon betecknade sig som den tredje
och alltså höll på hertigens af Reichstadt arfsrätt i motsägelse till de europeiska
fördragen. Till slut befanns han dock beredd att »glida öfver numret»; med hänsyn
till Napoleons förtjenster om den offentliga ordningen lät han i Paris förklara, att
han skulle uppehålla de gamla vänskapliga relationerna till Frankrike.
Äfven tsar Nikolaus gick in på ett erkännande, men det kändes i Paris som en
bitter kränkning, att han icke hälsade Frankrikes suverän som sin broder eller kusin
utan endast som sin »gode vän». Förstämningen häröfver verkade långt framåt i tiden,
ja, ännu Krimkriget stod i medelbart sammanhang med detta tillbakasättande, liksom
ett halft århundrade tidigare Rysslands afvisande hållning efter det första
kejsardömets proklamerande burit frukt i Austerlitz. På Schwarzenbergs bedrifvande
öppnades i London underhandlingar i och för upprätthållande af 1815 års fördrag
mellan de stater, som i befrielsekriget förbundit sig för att störta den öfvermäktiga
bonapartismen; men dessa underhandlingar hade intet annat resultat, än att man
tacksamt tog kännedom om Napoleons fredliga löften. Den offentliga meningen i
Europa var i allmänhet till kejsardömets förmån. I Tyskland och England verkade
ännu namnet Napoleon på många som en trollformel; andra sågo i mannen af den
2 december en borgen för borgerlighet och ordning. Då i Frankrike äfven de
mot-sträfviga andarne vunnos genom klokt bibehållande af demokratiska former och
genom förståndig omsorg om de materiella intressena, kunde det andra kejsardömet
inom kort anses fast grundadt i det inre såväl som i det yttre.
I verkligheten kunde det ej blifva tal om konstitutionellt regemente; lagstiftande
kåren liksom senaten var endast ett sken. Äfven förvaltningen var mera glänsande
än gedigen. Emellertid befriades handel och vandel från många besvärliga fjättrar,
och regeringen drog ifrigt försorg om att öppna hedar och träskmarker för odling
och att plantera skog på de under revolutionsåren kalhuggna bergssluttningarne i
Provence. Yrkesidkare och konstnärer sågo med tillfredsställelse, att Paris återigen
hade en glänsande medelpunkt, och Napoleon och Eugenie förstodo konsten att
hålla hof. Hur trängdes ej här hoffester och maskeradbaler med »societetens» tableaux
vivants och teaterföreställningar! För att - låt vara på bekostnad af dess historiska
individualitet - göra Paris till en verklig storstad offrades oerhörda summor. Genom
omregleringen vanns äfven den fördelen, att de i stället för de gamla
sicksackgränderna anlagda breda och makadamiserade gatorna ej mer lemnade det farliga
materialet till byggande af barrikader och dessutom lätt kunde rensopas genom rytteri
och kanoner.
Den konstnärliga verksamheten präglades mera af effektsökeri än af värdighet,
elegansen stod högre i kurs än skönheten, och de flesta konstskapelserna från det
andra kejsardömets tid, såsom det mycket beundrade operahuset, synas oss nu för
tiden oroliga, anspråksfulla och öfverlastade. Äfven vetenskap, konst och litteratur
hade i hög grad att fröjda sig åt den kejserliga frikostigheten, många vetenskapliga
och litterära företag i stor stil kommo till utförande. Trots allt lyckades det dock
ej att försona en Thiers, en Victor Hugo och andra bärare af den tidens mest
berömda namn med det nya kejsardömet. Äfven Institut de France förhöll sig afvisande
gentemot de kejserliga ynnestbevisningarne. Men befolkningens flertal bländades af
hofvets glans och i synnerhet af de förbluffande framgångarne i utrikespolitiken.
Börsspekulationen, som antog alltmer vågade dimensioner, inverkade till en början
lifvande på handel och industri, så att lönerna stego och arbetarne hade god
förtjenst. Affärslifvets uppblomstring tycktes kunna påräkna en lyckosam fortvaro, då
kejsaren aldrig tröttnade att i sina tal försäkra om sin fredskärlek och då det -
bortsedt från förstämningen mellan hofven i Paris och Petersburg - ej stod att
upptäcka några oroande tecken till fientlig stämning mellan de europeiska kabinetten.
Och dock framträdde, just vid samma tid som Paris rustade sig till en folkens fest,
till den andra internationella världsutställningen, i östra Europa de första uppslagen
till en konflikt, som skulle leda till ett blodigt krig, det första stora och allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
