Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den nationella rörelsens undertryckande i Tyskland, Österrike och Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 TH. V. HEIGEL OCH W. HAUSENSTEIN, NATIONALITETSRÖRELSENS TIDSÅLDER.
Sårade piemontesare i Novaras
kyrka efter slaget den 26 mars 1849.
Teckning af
Eugen Adam.
tvungen att komma de lombardiska bröderna till hjälp. De kejserliga truppernas
anförare, den 82-årige Radetzky, försvarade sig dock midt ibland en fanatiskt fientlig
befolkning i fästningsfyrkanten vid Verona, tills han genom anryckande förstärkningar
blef i stånd att bjuda motståndaren spetsen. Segern vid Vicenza den 10 juni 1848
räddade Venezien; efter en ny seger, vid Custozza (den 25 juli), kunde hvitrockarne
åter inrycka i Milano, hvilket de i mars måst utrymma som flyktingar. Frankrike
och England erbjödo bemedling, men Karl Albert, som de italienska patrioterna endast
några veckor förut prisat som Italiens svärd, som konungen-befriaren, men som de
efter nederlaget brännmärkte som förrädare, beslöt i förtviflan att fortsätta kampen.
Radetzky visste att gifva sina rörelser ett sådant sken, som om han endast ville
hålla sig på defensiven bakom fästningarne, men i stillhet vidtog han alla
förberedelser för att kunna med öfverraskande kraft falla fienden i flanken. Så kom
det till afgörande strid vid Novara den 23 mars 1849. Stridslyckan vände äfven
här Karl Albert ryggen. Mot aftonen blef sardiniernas sista motstånd brutet vid
byn La Bicocca. Konungen ställde sig som målskifva för de fientliga batterierna,
men döden försmådde hans offer. En bön om vapenhvila afvisade Radetzky med
bittert hån. Då beslöt Karl Albert att genom afsägelse af kronan göra det möjligt
för sitt land att antaga segrarens villkor; han öfverlemnade regeringen åt sin äldste
son Viktor Emanuel och gick i frivillig landsflykt till Oporto, där han inom kort
slutade sina dagar. En furste ur den metternichska eran, som ej rätt kunde finna
sig i den nya tidens idéer, egde han hvarken som regent eller som härförare den
förmåga och kraft, som Italiens pånyttfödelse kräfde af sin hjälte, men hans redliga
vilja och tragiska öde läto honom framstå som martyr för enhetstanken. Ju tyngre
polisregementet ånyo lägrade sig öfver de italienska provinserna, dess mera
längtans-fullt väntade patrioterna förlossningen men icke mer som förr af en fri folkstat utan
af det nationella konungadömet, af huset Piemont.
Den gamle Radetzky och hans tappra armé hade ej blott förtjensten af
kejsar-statens räddning; alla anhängare af den legitima monarkien sågo i honom revolu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
