Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Andliga makter i restaurationens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIGA MAKTER I RESTAURATIONENS TIDSÅLDER. 159
Inom de bildande konsterna försiggick i Frankrike en rörelse, som medförde vidare
ombildningar äfven i Tyskland. Den i Frankrike nästan oinskränkt härskande
klassiska riktningen med David och hans skola i spetsen rörde sig med vissa »ideala»
typer, som efter dess förmenande medvetet användts inom den grekiska konsten i
stället för naturliga former. Från de kvarlefvor af den klassiska plastiken, som man på
den tiden kände till, hade man härledt vissa regler för ideal linieskönbet, som äfven
skulle vara bindande för måleriet. På så sätt nedsattes denna konst till en träl
under teckningen med ingen annan uppgift än att gifva kolorit eller förtoning ät den
tecknade bilden. Mot denna riktning, för hvilken kärleksfullt försänkande i naturen med
efterhärmning af dess ljus- och färgverkan nästan var en styggelse, uppstod en
mäktig motströmning. Den hade sin grund i ledan vid antika ämnen och
uttrycksmedel, i det i synnerhet genom romantikens skalder nyväckta känslolifvet, såväl i
religiöst-kristligt som i individualistiskt hänseende, samt i den därmed äfven
uppvaknande förkärleken för det egna folkets forntid, vidare i studiet af de främmande
konstverk, som Napoleon släpat till Paris, och slutligen i bekantskapen med samtida
engelska konstnärers realistiska skapelser. Under lifliga strider förenade sig dessa
nyhetsifrare, hvilka äfven anklagades för att gärna pråla med det fula, att storma
»den akademiska Bastiljen». Anhängarne af denna s k. romanticism följde olika
impulser. Men utan undantag voro dessa stora figurmålare kolorister. Detta
förenar dock trots alla afvikelser män sådana som Ingres, Géricault och den störste af
dem alla, Delacroix, den dystre enstöringen, som i sina första försök särskildt
älskade att gifva uttryck åt starka själsrörelser. Jämte dessa kunna äfven Delaroche
och Horace Vernet nämnas. Dessutom framträda redan i denna period de längre
fram i Barbizon-skolan - så kallad efter en plats i Fontainebleauskogen - förenade
mästarne i le paysage intime med förtjusande landskap, hvilkas koloristiska betydelse
låg i återgifvandet af stämningen. Hos sådana målare som Huot, Corot och Rousseau
flöto natur och konst samman till ett.
I plastiken älskade David d’ Angers öfverdrifna experiment för att, såsom hans
Goethe-byst visar, få fram det själiska ur personligheten. Som realist åtnjöt vid
sidan af honom Rude stort anseende
I England funnos massor af främmande konstverk förborgade i privat ego. År
1816 kom Parthenonfrisen till London. Landet hade en hel rad betydande målare,
af hvilka emellertid endast landskapsmålaren Constable och porträttmålaren Lawrence
genom utställningar på Paris-salongen verkat befruktande utåt. Turner, Millais
och deras efterföljare hade endast insulärt rykte, tills vid århundradets midt den
prerafaelitiska riktningen vidgade kretsen.
Hvad Norden och särskildt Tyskland frambringade, kan ej vinna något erkännande
efter nuvarande åskådning, sedan i synnerhet måleriet med omvärdering af
förutvarande ideal under århundradets sista tredjedel med ifver gått i lära hos de franska
koloristernas lärjungar.
Winckelmanns teori fick lif genom den genialiske tecknaren Carstens (död
1798), hvars af hellenska skönhetsideal inspirerade tankar och verk äfven fingo
inflytande på byggnadskonst och plastik. Pånyttfödelsen af en klassisk idealism
inverkade äfven på Joseph Kochs (död 1839) idealiserade landskap. Där bredvid
står vidare inflytelsen af romantisk åskådning.
Dansken Thorvaldsen, som lefvat 45 år i Rom, såg i de under tiden upptäckta
grekiska mästerverkens formspråk det eviga mönstret och uttrycksmedlet för all
plastik. Med undantag möjligen af hans Kristusbild i Fruekirke i Köpenhamn äro
hans verk också barn af denna anda.
Berlinaren Rauch visste att lyckligt förena ideal grekisk skönhet med den moderna
verklighetens oafvisliga kraf, såsom - hvad hithörande tid angår - synes af hans
grafmonument öfver drottning Louise och hans statyer öfver hjältarne i befrielsekriget.
Den oaflåtligt framåtsträfvande konstnären tryckte äfven sin stämpel på bildhuggériet
genom att utbilda talangfulla lärjungar. - Schinkel, för hvilken konstverket alltid
förblef en afbild af det sedliga tidsidealet, skapade teaterhuset och det gamla museet
i hellenisk smak. Hade tillgångar funnits, skulle han gärna från grunden hafva
omskapat sitt Berlin i fri efterbildning af samma ideal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
