Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Restaurationens tid i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESTAURATIONENS TID I FRANKRIKE.
135
Ludvig XVIIIis återkomst.
Kopparstick af Alex efter en teckning af Martinet.
dåvarande deputerade kammaren, den s. k. chambre introuvable, som till följd af en
från Napoleonstiden öfvertagen valprocedur representerade den mest ensidiga
emigrantståndpunkt. De af denna kammare representerade ultras hade icke blott gjort
anspråk på största delen af ämbetena och grundbesittningen såsom en dem
tillkommande herrelös egendom utan äfven sökt att mot författningens ordalydelse och
mening påtvinga den motsträfviga kronan en ministär efter sitt val. Gentemot
detta hade de s. k. doktrinärerna, som tillika med de moderatkonservative en tid
utgjorde regeringspartiet, förfäktat konungens auktoritet. Genom obändigt
rätthaf-veri och principstolt hänsynslöshet gjorde de dock ministrarne lifvet surt, till och
med där de stodo deras riktning nära. Dock var det icke de, som förhindrade
ultra-legitimisternas hemligaste och innerligaste önskan eller Upphäfvandet af det
napoleonska konkordadet. Detta 1801 afslutade och 1802 tillika med de af Napoleon
ensidigt tillfogade organiska artiklarne som statslag promulgerade fördrag hade ställt
den återupplifvade romersk-katolska kyrkan under en omsorgsfullt afvägd
statskyrkorätt. Hvad som förmått kurian att finna sig i dessa organiska artiklar, må
här lemnas å sido. Så mycket står fast, att kronan genom detta med påfven
afslutade konkordat - alldeles frånsedt de organiska artiklarne - t. ex. i fråga om
tillsättandet af biskopar gentemot kyrkan utöfvade befogenheter, som ej lemnade
rum för någon saknad efter det tidigare tillståndet. Men nu stod konkordatet i
vägen för återinsättandet af de sedan 1792 aflägsnade rojalistiska biskoparne, som
föredragit landsflykten framför kyrkans civilförfattning och till kurians förtrytelse
vägrat att gifva efter vid konkordatets afslutande. Dessa klerikala emigranter
pockade nu på att de likaväl som prinsarne och deras adliga ståndsgelikar skulle
återfå sina gamla titlar och besittningar, på samma sätt som konungen återfått sin
krona. Drefvo dessa män sina kraf igenom, skulle i princip föga vara att invända
mot en fullständig restitution af alla emigrantgods. Olyckligtvis fick den meningen
insteg hos den återinsatta dynastien, att ett konkordat, som »usurpatorns aftvungit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
