- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
125

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga alliansens herravälde. - 1. Europas nydaning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder

Joseph Führich del.

1. Europas nydaning.

Gentemot de naturrättsliga läror, som efter amerikanskt mönster behärskat
sinnena under den franska revolutionen, hade de tillbakaträngda återhållande krafterna
väckts till nytt lif. Visserligen hämmades deras verkningar därigenom, att
somliga af de revolutionära idéerna, såsom likheten inför lagen, genomförts i det
napoleonska universalriket. Men å andra sidan hade, tack vare det förhatliga kejserliga
repressivsystemet, efter detta rikes undergång vid sidan af målsmännen för
till-bakasatta intressen och gamla oppositionstendenser äfven framträdt sådana höga
och högsta motståndare till de politiska frihetsidéerna, som själfva en gång
omfattat naturrättsliga ideal. Det är detta, som under perioden 1815-1848 gifver prägel
åt striden mellan gammalt och nytt inom Europa. Där utanför, såsom i
Central-och Sydamerika, fortplantar sig den genom revolutionstiden gifna stöten. Också är
det väl den i kamp mot den caesarisk-demokratiska principen uppväxta solidariteten
mellan de krönta hufvudena i den Gamla världen, som varit den innersta orsaken
till den nordamerikanska fristatens Monroe-doktrin. Hvad de andra världsdelarne
angår, så förblifva de under denna period väsentligen en värld för sig, där icke
kolonialpolitiken föranleder motsatsen. Inom Europa har det emellertid icke
varit så, att de framåtsträfvande och de återhållande politiska elementen utan
vidare stått i motsats till hvarandra. Hvem skulle ej - för att taga ett exempel -
räkna den restaurerade romerska påfvekyrkan till de återhållande makterna? Och
dock har denna under tidrymden i fråga från den återvunna positionen trängt
vidare fram med sina ultramontana härskaranspråk, och detta delvis med
användning af den nya tidens vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free