Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frihet och slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
P. DARM!
’AEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
kämpe var John C. Calhoun från Syd-Carolina, så är det höjdt öfver allt tvifvel, att
detta vapen i främsta han I blifvit smidt till skydd för slafveriet eller rättare sagdt
för Söderns hela hushållnings- och samhällsordning.
Och ett sådant skydd syntes vara väl af nöden. Ju mer bomullsproduktionen
ökades, ju högre värde slafveriet fick i Söderns ögon, dess starkare blefvo de angrepp,
som riktades mot detsamma.
Såsom vi sett, var den uppfattningen, att slafveriet stred mot kristendomens och
humanitetens principer, til i och med i Södern ganska allmän vid slutet af det
adertonde och i början af det nittonde århundradet. Man endast var i tvekan om hvad
man skulle göra med de frigifne. Många ansågo den bästa utvägen vara att
åter-skicka dem till deras hemland, och det var för sådant ändamål man 1816
grundade »kolonisationssällskapet», bland hvars medlemmar märktes Söderns mest
framstående män, såsom Jefferson, Madison och Missouri-kompromissens kraftigaste
förkämpe Henry Clay. En f*ukt af denna rörelse blef republiken Liberia, där Amerika
afbördade sig några tusei frigifna slafvar. Men hvad betydde det mot de
millioner, som voro kvar i Amerika? En lösning på den vägen var tydligen ej att tänka
på, och i Virginia och Maryland, där denna tanke haft sina flesta förespråkare,
förlorade man för öfrigt snart allt intresse för emancipationen, ju mer efterfrågan och
till följd däraf priset på slafvar ökades.
Det är en vanlig sak att framställa Amerika som den allsmäktiga dollarns land,
och just här ligger det nära till hands att vilja återföra alla politiska åtgärder till
särskilda ekonomiska intressen. Men kanske finnes det intet land i världen, där så
många människor äro beredda att offra sin förmögenhet, sin arbetskraft, ja, till och
med sitt lif för rent ideelia syftemål. Detta gäller äfven om flertalet af de så
kallade abolitionisterna och framför allt om deras ledare William Lloyd Garrison, som sedan
1831 utgaf tidningen The Liberator. Han liksom hans meningsfränder nöjde sig ej
med att teoretiskt påvisa, att slafveriet var okristligt och ohumant; de fordrade dess
omedelbara upphäfvande utan att bekymra sig om de följder ett sådant steg kunde
föra med sig. Samma principer bildade programmet för The American Antislavery
Society, som år 1833 stiftades i Philadelphia. En af reformens varmaste förespråkare
var skalden John Greenlaf Whittier, som i temperamentsfulla verser angrep
slaf-patronerna. Det kan icke förnekas, att denna agitation gjorde sig skyldig till stora
öf-verdrifter i sina yrkanden och stora fel i sin argumentation, på samma gång som
den ej tog ringaste hänsyn till välgrundade rättigheter; men hvilken stor
världshistorisk rörelse går väl fri från sådana tillvitelser?
Icke ens i Norden kunde abolitionisterna räkna på medhåll af befolkningens
stora flertal. Bland dess fc brikörer och köpmän fanns det ganska många, som hade
sin utkomst af tillverkning och försäljning af bomullsvaror och hvilka därför intogo
samma ställning till slaffrågan som deras affärsvänner i Södern. Många fruktade,
att en radikal lösning af frågan skulle blifva ödesdiger för unionens bestånd, och
angelsaksarnes fäderneärfda konservatism tog anstöt af agitatorernas öfverdrifter
och hänsynslösa angrepp på ärligen förvärfvade rättigheter; hos den stora mängden
verkade den instinktiva motviljan mot de svarte i samma riktning. Den
förhärskande uppfattningen i Norden gick sålunda åt det hållet, att slafveriet väl vore
.in absiracto fördömligt, men att det icke kunde utan författningsbrott utplånas.
Abolitionisterna hade därför till en början att lida många förföljelser äfven i
Norden, och skaran af deras anhängare ökades endast långsamt. Deras betydelse ligger
icke heller så mycket i de omedelbara resultaten som i den riktning de gåfvo åt sina
medborgares tanke- och kinslolif.
Att abolitionismen sm iningom fann insteg äfven hos befolkningens högre
klasser, hade icke minst sin grund i den hållning Södern intog till rörelsen. År 1831
eller samtidigt med det att Garrison började utgifva The Liberator, utbröt i Virginia
ett slafuppror, som man där, utan all grund, ställde i förbindelse med
abolitioni-sternas agitation. Söderns stolthet uppreste sig mot »yankees» inblandning i saker,
som enligt dess mening ej angingo dem, och såsom det ofta sker i världen, bier?
den angripna saken först *enom angreppen riktigt befäst. Slafveriet betraktades nu
i Södern ej vidare som ett nödvändigt ondt utan prisades som ett positivt godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
