Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Inledning. Harald Hjärne
- Tvifvelsmål om kulturkrafternas politiska betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
ingalunda, att historikern är personligen förpliktad att frigöra sig från hvarje
bestämd världsåskådning eller subjektivt samhällsintresse. Tvärtom, ju lifligare han
själf beröres af dithörande spörsmål, dess mer förmår han uppskatta äfven deras
historiska betydelse, om han på allvar vill det, till och med när det gäller
riktningar, som förefalla honom motbjudande och falska. Men han måste ständigt vara
medveten därom, att historiens vetenskapliga sanningshalt och på grund däraf också
dess bildningsgagn betingas af det stränga och samvetsgranna bemödandet att, så
vidt det tillgängliga kunskapsmaterialet förslår, utforska och framställa alla
verksamma faktorer just såsom sådana, med frånskiljande af deras värdering för öfrigt.
Om därvid ändock personliga sympatier eller antipatier framlysa, måste sådana
afsteg från den eftersträfvade objektivitetens grundsatser skrifvas på den mänskliga
ofullkomlighetens räkning, ehuru de visserligen efter omständigheterna kunna
rimligtvis förklaras och ursäktas.
Ett sådant historiografiskt ideal, hvars kraf i hela sin stränghet knappast
någonsin torde till fullo genomföras och icke få förväxlas med den egentliga positivismens
långt enklare och mera begränsade anvisningar, har efter hand arbetat sig fram
såsom den vägledande kraften genom en inom och öfver alla nationer oändligt
utvidgad och fördjupad forskning, som utan dess bistånd skulle verka snarare
nedtryckande och förvirrande än främjande för den oundgängliga orienteringen i den
samlade kunskapen om mänsklighetens förgångna öden. Redan erkännandet af
detta ideal kan anses betyda en af vår tids förnämsta kulturvinster, en sträfvan,
som ej får försummas, att förebygga det historiska tänkandets kapitulation inför
skefva inflytelser och öfverväldigande stoffmassor, ett hjälpmedel äfven för den
allmänna bildningens befrielse från kraftspillande och söndringsalstrande fördomar med
oberättigade anspråk på vetenskapligt ursprung. För att uthärda de kriser, som vi
genomlefva och hafva att motse, är det nödvändigare än någonsin att eftersträfva
äfven den historiska betraktelsens själfbesinning inom dess egna uppgifters gränser.
Dessa gränser öfverskridas ej, utan tillvaratagas, om alla försök att diktera lagar och
förutsägelser för den historiska utvecklingen afvisas, äfven när de åberopa högre
vare sig nyare eller äldre vetenskapers förmenta resultat.
I en upprörd tid, då människorna så lätt låta sig behärskas af deterministiska
och fatalistiska föreställningar, under förebärande oftare af vetenskapernas än, liksom
förut, af religionernas tvingande föreskrifter, tillkommer det historien att efter
förmåga söka tillägna sig en objektiv och neutral hållning äfven inför dylika lifsfrågor
trots all oundviklig spänning emellan dess målsmäns personliga meningar och deras
förelagda arbetsuppgifter. Däri består en af de viktigaste förutsättningarne för en
så tillfredsställande tolkning som möjligt af de historiska krafternas innebörd
och växelverkan. Men därmed sammanhänger tillika, att historien för det mesta
måste nöja sig med ett annat orsaksbegrepp än det logiska nödtvångets utan att
därför behöfva afsäga sig anspråket att vara en verklig vetenskap. Historien, som
alltid är bunden af sina egna, genom själfva det förgångna händelseförloppet betingade
kunskapsvillkor, får hålla till godo med olika grader af sannolikheter, där andra
vetenskaper tilltro sig att uppställa en fullständigt bindande bevisning. Där källorna
ej räcka till, kunna luckorna icke fyllas genom enkom afpassade experimenter eller
slutledningar ur lärosatser, som på god tro lånas från främmande systematiska
doktriner. Den tanketukt, som en besinningsfull historisk forskning och kunskap torde
ägna sig att inskärpa, bildar därför en motvikt mot dogmatiska illusioner och
lämpar sig sålunda särskildt för en frigörelse från sådana illusioners inflytande i
fata-listisk riktning.
Från strängt historisk synpunkt framträda dessa olika arter af dogmatiska
sam-hällsåskådningar hvarken såsom oafvisliga upptäckter, som kräfva erkännande och
tillämpning vid det förgångnas förklaring, eller såsom villoläror, som för samma
syfte måste ovillkorligen bekämpas. De måste i stället, hvad man än för öfrigt må
tänka om deras riktighet eller grundlöshet, uppfattas och behandlas såsom
psykologiskt bestämmande för mänskliga sträfvanden vare sig i form af enskilda handlingar
och deras motivering eller i riktlinier för sammanslutningar af människor till folk
och stater, kyrkor och sekter, klasser och partier. Det är t. ex. för historien såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
