Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
tillbaka böljade den förbittrade striden, till dess ett tredje slag på Isel afgjorde kriget
till tyrolarnes nackdel. +Hofer flydde till en enslig säterstuga, blef förrådd och den
21 februari 1810 efter ståndrätts dom skjuten i Mantua.
Redan förut, den 15 oktober 1809, hade stilleståndet i Znaim följts af den definitiva
freden i Schönbrunn. Den kostade Österrike 2,000 kvadratmil med 3 Va millioner
invånare; Bayern fick Salzburg m. m., hvad Österrike vunnit i Polens tredje delning
tillföll storhertigdömet Warschau, och af de afträdda kustområdena bildades de s. k. lllyriska
provinserna, hvilka förvaltades af kejsaren själf. Dessutom måste Österrike betala en
stor krigskostnadsersättning och fick förbinda sig till att ej hålla mer an 150,000 man
under fanorna. Stadion och Karl nedlade sina ämbeten. Metternichs fyrtioåriga
ministertid tog sin början. Den nye ministern sökte utåt stöd hos Frankrike; för detta skulle
i viss mån kejsarens dotter Marie Louises giftermål med Napoleon tjena som borgen.
I stället för Stadions frisinnade inre politik följde en reaktionär riktning.
Den mäktiga andliga rörelse, som det österrikiska kriget väckte, hade också gjort
sig märkbar på andra sidan gränsen, i Nordtyskland; den hade där framkallat feber i
fosterlandsvännernas sinnen. I konungariket Westfalen gaf öfverste Dörnberg signalen,
några f. d. preussiska officerare sökte öfverrumpla Magdeburg, och den 28 april
1809 lemnade den preussiske majoren von Schill med sitt husarregemente Berlin
för att börja uppror i Westfalen. Men han föll, tappert kämpande, i Stralsund; hans
män blefvo skjutna eller förda till galärerna. Äfven en furste följde det gifna exemplet.
Det var hertig Fredrik Wilhelm af Braunschweig, son till den vid Auerstädt sårade
preussiske fältherren. Fylld af hat emot Napoleon, samlade han på österrikisk
mark »en hämndens legion», intog Dresden och Marburg, och då fienden från alla
sidor ansatte honom, undkom han honom genom en djärf marsch öfver Braunschweig
och nedre Weser, där han räddade sig på engelska fartyg. Hans lilla styrka bildade
kärnan i den »tyska legionen», som sedermera ärorikt stred under Wellington.
Af främmande makter sökte ensamt England hjälpa det habsburgska riket. Det
lemnade månatliga subsidier och utrustade för att eröfra det viktiga Antwerpen en
expedition till Schelde. Den 30 juli landade 40.000 man på ön Walcheren men
dukade till stor del under på grund af dålig ledning samt sjukdomar. Det olycksöde,
som sålunda drabbade den största landthär, som England uppsatte under hela det
napoleonska kriget, väckte i landet en liflig förbittring och ledde till Cannings
tillbakaträdande.
Resultatet af det hela var, att Napoleon förblef segrare och att Österrike nästan
sjönk ned till en makt af andra ordningen. Den enda storstaten på fastlandet utom
Frankrike var nu Ryssland. Och likväl var fälttåget 1809 ödesdigert för Napoleon,
ty det tillintetgjorde det magiska skimmer af oöfvervinnelighet, som omgaf
corsi-canen, och det väckte hos folken hopp — hopp om framtiden.
21. Kriget i Spanien (1808—1814).
Hvarje skuld bär inom sig straffets frö. Detta skulle Napoleon erfara i Spanien.
Utan sinne for andras känslor, for ett kulturfolks rättigheter hade han 1808
bemäktigat sig Jandet som ett lätt byte. Då följde bakslaget. Vildt raseri grep sinnena,
inom tio dagar stod Spanien i lågor. Det vilade sig, att förvaltningens ruttenhet och
regeringens bortdöende lemnat folket oberördt samt vant det vid själfständighet.
Fyllda af sin inskränkta stolthet som kastilianer, ansågo sig Cids efterkommande
for de bästa kristne och de främsta människor i världen. Bakom fattigdom och
stolt jämnmod slumrade den mest känsliga ärelystnad och sjudande lidelse. Och till
den nationella rörelsen sällade sig maningen från Rom mot kyrkans skändare, mot
påfvens förtryckare. Endräktigt höllo alla folkklasser tillsamman. Präster och
munkar predikade det heliga kriget. Processioner och underverk upphetsade massorna.
Allt klingade samman i ropet: Död åt fransmännen! Hämnd, blodig hämnd!
Ur militär synpunkt tycktes kriget vara rena vansinnet; utan penningar, utan
här, utan ledning kastade man sig i vägen för en makt, som behärskade världen.
Bourbonerna hade blott skapat fördumning och elände, däremot lofvade Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
