- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
462

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.

Festen på Marsfältet (federationsfesten) den 14 juli 1790.

Kopparstick af Berthault
efter en teckning af Prieur.

Men de voro dåligt utrustade, saknade disciplin och voro knappast användbara för
annat an tjenstgöring i hemorten. I den stående arméen försvagades manstukten mer
och mer. Nationalförsamlingen uppmuntrade motspänstighetsandan, emedan den ville
sanka arméen till nationalgardets nivå. Begreppet trohet mot konungen
undanträngdes alltmer af begreppet »frihet». Federationsväsendet höll sitt intåg, vid alla
regementen tillsattes utskott, som skulle blifva målsmän för soldaternas anspråk, och dessa
utskott stodo i förbindelse med jakobinerna. Klyftan mellan de revolutionära
soldaterna och de konungatrogna, genomgående adliga officerarne blef oöfverstiglig. All
ordning upphörde, öppet myteri utbröt på mer an ett ställe; det var blott de
utländska regementena, bestående af schweizare och tyskar, som voro att lita på.
Slutligen gjorde i Nancy tre regementen öppet uppror och gjorde gemensam sak med
pöbeln, men den kraftfulle general Bouillé nedslog det i blodig strid.
Nationalförsamlingen betygade honom sin tacksamhet, men i jakobinklubben rasade Danton
och Marat öfver att han utgjutit de bästa medborgares blod. Under sådana
omständigheter började äfven officerarne massvis emigrera, och deras platser måste besättas
med underbefäl och söner till välmående borgare.
Lika illa gick det med flottan. Frankrikes sjömakt stod 1789 på en hög
ståndpunkt. Dess personal utgjordes af 2,000 officerare och 80,000 gemene. Den räknade
214 fartyg, hvaraf 64 linieskepp, med mer an 13,000 kanoner. Manstukten inom
den hade visat sig bättre an inom den engelska flottan, dess organisation och
materiel öfverlägsna dennas. Efter Bastiljens fall ändrades förhållandena. I ännu högre
grad an vid arméen inträffade våldsamma uppträden och myterier, och vid
dylika tillfällen ställde sig hamnstädernas myndigheter på upprorsmännens sida.
Nationalförsamlingens åtgärder verkade i samma riktning. Den förträffliga
sjöofficerskåren upplöstes, och tillträde till officersposter stod öppet för enhvar efter fyraårig
sjötjenst. Med snabba steg gick det utför. I Toulon blefvo en amiral och tre
fartygschefer dödade af pöbeln. Ett företag mot Sardinien fick en ömklig utgång.
,Äfven kolonierna fingo känning af revolutionen. Intill denna tid hade de blifvit
styrda med stränghet och befunno sig delvis i ett blomstrande tillstånd. Men efter
rättighetsförklaringens utfärdande reste sig de hittills förtryckta färgade, och
särskildt på San Domingo uppstodo blodiga strider. Sedan slafveriet upphäfts och alla
invånare i kolonierna förklarats lika, började ett fruktansvärdt ras- och
inbördeskrig, som bragte ön till undergångens rand. Ungefär på samma sätt gick det ock
på andra håll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free