Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK OCH ANTIK ANDA. UPPKOMSTEN AF EN TYSK KULTUR. 409
Respektlösheten når visserligen snabbast fram till radikal reformvilja, men just
den gör, att reformviljan blir odräglig och beröfvad sin frukt. Vi vilja hafva ledare,
hvilka tilltala oss som människor och som ej själfva önska slå ihjäl den respekt,
som vi vilja hysa äfven for dem; de måste imponera på oss, innan vi börja tro på
dem. Den, som skall bringa hälsa åt vår bildning och var rättskänsla,- far ej gifva
oss en förnimmelse af brist på bildning och kultur och måste träda oss till mötes
i en mänskligt mer aktningsvärd gestalt an Johann Bernhard Basedow.
Basedow var född i Hamburg 1723 och dog i Magdeburg 1790. Farfadern var
ostindie-farare, var ömsom rik, ömsom fattig; storskeppsfarten på fjärran farvatten följdes på den
tiden af häftiga kastningar från lycka till olycka, hjälplös som den var mot starkare
krafters öfvervåld. Fadern var en enkel perukmakare i hansestaden, modern var en
öfverspänd kvinna, som dog i ett anfall af vansinne. Deras son påverkades tidigt i
radikal riktning af läraren vid Hamburgs gymnasium illustre, H. S. Reimarus, författare
till skriften Fragmente eines Ungenannten, hvilken Lessing i Wolfenbuttel med en viss
tvekan utgaf och gaf namn — skriften ar ännu i dag föga bekant — liksom till
Schutzschrift fur die vernunftigen Verehrer Gottes. Dessa böcker upprörde och stötte
samtiden oerhördt; i dem förmenar sig upplysningen göra de yttersta
historiskkritiska upptäckterna och vill framlägga bevis för att den kristna religionens stiftare
drifvits af världsliga syften och att hela evangeliet ar en medveten legendbildning af
hans lärjungar. — Från Hamburg kom Basedow till Leipzig som student, men han
kom redan nu att höra till dem, som »blott studera på sin kammare». Den kritik
af universiteten, som fullföljes vidare i hans författarskap, lemnar ej hos Reimarus’
lärjunge kvar någon respekt för allmänt erkända lärdomsljus, och denna gifver plats
åt det förtroende till egen klokhet och själfständighet, som då besjälade sa många.
Sedan blef Basedow själf lärare, han fick anställning som informator i Holstein, hvilket
då var förenadt med Danmark. Han blef därpå lärare vid Sorö adliga akademi, ett
f. d. Cistercienserkloster, vackert beläget i en bokskog vid en sjö på Själland. Han var
»professor i moral och i de sköna vetenskaperna» — två områden, som den
hänsynslöse och hårde egoisten personligen blef mer och mer främmande för. Sällan
har väl en reformator på uppfostrans område varit i ringare grad andligt fin eller
mindre exemplarisk i sin vandel — och detta äfven om man ar ganska blygsam i
sina anspråk. Men han ar åtminstone fri från det, hvaremot han lidelsefullt och
bittert kämpar, den eljest vanliga förställningen och det hyckleri, som trifves väl
med kulturen.
Från Sorö kom Basedow till gymnasiet i Altona. Men snart frånträdde han, halft
frivilligt, halft ofrivilligt, lärarebanan. Han hade under inflytande af den rousseauska
litteraturen samt på grund af sin egen utvecklingsgång, sin verksamhet och sina
erfarenheter blifvit en målsman för kritiska och reformatoriska ideer, och han ville
nu genom ifrig skriftställarverksamhet träda fram för den stora allmänheten. Redan
då han var i Sorö, hade han dragit i härnad mot religion och religionsundervisning,
och han kan berömma sig af att vid sidan af Lessing kallat upp till kamp den
stridslystne pastor Goeze i Hamburg. Nu vände han sin uppmärksamhet till
pedagogiken eller rättare det kapitel af den allmänna bildningen i sin helhet, som nämnes
praktisk uppfostran. Ar 1768 utkom hans nyss nämnda Vorstellung an Menschenfreunde
and vermögende Männer aber Schalen, Studien und ihren Einfluss in die öffentliche
Wohtfarth. Mit einem plan eines Elementar’buches der menschlichen Erkenntnis. Ja —
det gällde »förmögna män». Det må genast sägas: denne Basedow var liksom
Voltaire ett geni, när det gällde att skaffa sig penningar; men han kunde icke,
som denne, taga vara på dem och draga nytta af dem, han gjorde slut på
alltsamman. Jakten efter pensioner ur förnäma och rika herrars kassa, som utgör ett
sa vidlyftigt kapitel i historien om den oinskränkta konungamaktens århundrade, ar
någonting, som perukmakarsonen från den fria hansestaden väl förstår sig på, och
likaledes ar han hemma i de finurligheter, som följde med de då öfliga
subskriptionerna på utkommande skrifter. Ministern grefve Bernstorff i Köpenhamn, som
verkade i upplysningens anda, ställde sa till, att han fick ett årligt understöd; »från
vänner och främlingar, från lärde och olärde, från skolmän och skolföreståndare,
från undersåtar och stora monarker» inströmmade till Basedow kontanter för att
Världshistoria V. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
