Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINS FREDRIK.
287
Slottet Rheinsberg.
Vy från sjösidan.
man öppen väg till en ny eröfring, som erbjuder sig af sig själf, jag menar landet
Mecklenburg, hvars hertigliga hus man blott behöfde låta utdö for att utan vidare
taga det i besittning. Jag går vidare från land till land, från eröfring till eröfring,
som Alexander, med föresats att intaga den ena världen efter den andra. Landen
Julien och Berg fängsla nu min blick; de måste gifvetvis eröfras för att förstora vårt
område på detta håll, sa att ej dessa stackars små områden Mark, Cleve o. s. v.
skola sörja sa ensamma och öfvergifna. Om det ginge sa, som jag här skisserat, sa
skulle konungen af Preussen göra en ståtlig figur bland jordens store och spela en
betydande roll.»
Tjugu ar hade kronprinsen hunnit blifva, då konungen utnämnde honom till
öfverste och chef för ett infanteriregemente, som låg garnisoneradt i Ruppin. Då
hade den unge mannen låtit förmå sig att mot sin önskan och utan eget val
för-lofva och gifta sig. Den 4 februari 1732 skref konungen i ett ovanligt ömt bref,
att han, sedan de sist träffats, icke tänkt på något annat an att få honom försörjd
»såväl vid arméen som ock med en ordentlig svärdotter». »I kan väl vara persuaderad,
att jag genom andra, såvidt det varit möjligt, låtit examinera landets prinsessor, deras
conduite och education och har då funnit en prinsessa, den äldsta af huset Bevern,
som ar väl uppfostrad, modest och stilla; sådana skola kvinnorna vara. Prinsessan
ar icke ful, icke heller skön. Hon ar en gudfruktig människa, och detta ar allt;
hon ar ock comportabel såväl med Eder som med svärföräldrarne, Gud gifve sin
välsignelse därtill och välsigne Eder och Edra efterkommande. Din tillgifne fader
in i döden. Fr. Wilhelm.»
Med denna skildring hade konungen utan att ana det träffat sin son innerst i
hans »franska hjärta». Alldeles som en dåtida fransk världsman indelade kronprinsen
kvinnorna i två kategorier, behagliga och tråkiga. De förra förlät han allt, de senare
intet, och till dessa räknade han utan vidare den brud, som hans fader utsett åt
honom. Den tanken blef honom outhärdlig att vandra genom lifvet vid sidan af
en »stum fulhet», att »hafva en varelse, som genom sin dumhet kan göra en
rasande och som man skulle skämmas att införa i sällskap». I sin förtviflan skref
han till Grumbkow och lat dessutom sin hofmarskalk v. Wolden skrifva till
honom med uppfordran att till hvarje pris omintetgöra denna olycksaliga förbindelse,
eljest skulle han skjuta sig en kula för pannan. Lyckligtvis hade han dagen
förut skrifvit till samme Grumbkow och då utlåtit sig på helt annat sätt och sa
tydligt sagt sig skola foga sig efter konungens vilja med afseende på saken, att
konungen, då han ur Grumbkows händer mottagit brefvet och läst det, med
tårar i ögonen sade: »detta ar den lyckligaste dagen i mitt lif.» Grumbkow afstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
