Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MATERIELLA ODLINGEN.
229
Allmoge Vid Skörd (från Samtida anonymt kopparstick
bondelifvet under 1600-talet).
upplysning heter, ständigt hänger fast vid det fäderneärfda och betraktar detta som
det enda värdefulla och sanna.
Den mest konservativa samhällsklassen ar, som bekant, jordbrukarne, som helst
låta allt förblifva i samma skick, hvari de ärft det från sina förfäder. Jordbruket
sköttes i början af 1600-talet ungefär på samma sätt, som varit brukligt på Karl den
Stores tid. Treskiftesbruket var alltjämt det vanligaste i större delen af Europa: ett skifte
bar höstsäd, ett vårsäd, ett låg i trade. Mer intensivt landtbruk, växling mellan
sädesslagen, odlad äng, stallfodring af boskap, förekom blott i de mest civiliserade delarne
af Europa, t. ex. i Nederlanden och i vissa delar af Italien. Sådant kräfver större insikt
och omsikt, äfven större kapital, men höjer å andra sidan afkastningen och gör det
möjligt för en vida talrikare befolkning att erhålla sitt uppehälle. Äfven
jordbrukslitteraturen från 1600-talet visar sig betydligt efterblifven; den stödjer sig
genomgående på gammalromerska skrifter i landthushållning. Boskapsskötseln gick i
Tyskland snart sagdt tillbaka, hvaremot Holland utmärkte sig för sina präktiga
kreatursraser. Här lade man särskildt an på mjölkproduktionen, och mjölkningen
försiggick i ängsligt prydliga »ko-salonger». Däremot stod hästafveln högt öfverallt; den
bedrefs med förkärlek af de högre klasserna, och specialarbeten på området utgåfvos
flitigt. Konung Karl II af England införde kapplöpningar; året 1680 var den
engelska fullblodsafvelns födelseår. Furstemaktens tillväxt på det europeiska fastlandet
bidrog för öfrigt till den jordbrukande klassens höjande, enär den i någon mån
skyddade bönderna från storgodsherrarnes öfvergrepp. Numera kunde
jordbruksprodukterna lättare afyttras, framför allt sedan naturaliehushållningen utbytts mot
penninghushållning, och adelns krigstjenstskyldighet hade utbytts mot
penningafgif-ter; därför hade adelsherrarne mer och mer börjat sköta jordbruket själfva, de
för-drefvo bönderna från deras gårdar och togo de bönder, som ännu funnos kvar,
alltmer i anspråk för tryckande tjenstgöring på godsen. Framför allt voro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
