- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
192

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV.S TIDSÅLDER.

En bättre anda börjar öfver hufvud mot slutet af århundradet göra sig gällande
i Tyskland. Moralen höjer sig synbarligen under skydd af fredliga och lagliga
förhållanden. Äfven litteraturen gör, om an långsamt, framsteg — visserligen under
inflytande från Frankrike. Ändtligen uppstår med Christian Gunther en äkta,
gudabenådad diktare, utmärkt för hänförande äkthet i känsla samt den djupaste på en gång
poetiska och mänskliga uppfattning. Vållade an hans lidelsefulla och tygellösa väsen,
att hans skapelser ej blefvo hvad de kunde varit, liksom det vållade hans egen tidiga
undergång, sa ar han dock efter en lång tid af torka den förste lyriske skald, hvars
poesi, därför att den okonstladt strömmar ur hjärtat, också evigt talar till hjärtat.

Det nationella medvetandet vaknade långsamt åter till lif. Just den allmänna
fattigdomen visade sig som en hård men nyttig skola för det tyska folket, och detta lärde sig

att träget och troget
arbeta. Under
inflytande af pietister och
filosofer, liksom af
allmänna europeiska
åskådningar började
skärpan af de
religiösa motsatserna att
mildras, och till och
med andliga furstar
började att utmärka
sigför upplysning och
fördragsamhet
Sålunda grydde
småningom en bättre framtid
för »Niobe bland
nationerna», för det
hårdt profvade och
af smärtsamma sår
lidande Tyskland.

Tysklands norra
granne, Sverige,
bevarade alltjämt sin
stormaktsställning. Där
regerade från 1660 till
1697 Karl XI. Han var
måttlig och
oegennyttig samt egnade sig
odeladt åt sitt
regeringskall, men han

var fylld af
revolutionärens dystra eld
och tvekade ej att för
statens intressen offra
den enskildes
rättigheter, vore de an hur
klara som
helst.Skickligt underhöll han
och begagnade sig af
de lägre ståndens
förbittring öfver
högadelns odrägliga
förtryck, och på
riksdagarne 1680 och 1682
genomförde han en
statshvälfning, som
under lång tid
förbe-redts: de öfriga
stånden förenade sig med
konungen mot
högadeln; medlemmar af
denna dömdes att
återställa flere
millioner, som kronan
genom deras
förvållande beröfvats, och en
reduktion af alla
kronogods, som kommit
i adelns hand, sattes i
gång. Härigenom blef

i ett slag den rika svenska adeln fattig och den fattiga svenska staten rik. Konungen
erhöll oinskränkt makt icke blott gentemot det adliga riksrådet utan ock i förhållande till
riksdagen. I fåmannaväldets ställe hade härmed trädt en ohöljd kunglig absolutism.
Denna triumferade numera i alla Europas land utom i Storbritannien.

Den kärfve Karl XI begagnade sin nyvunna allmakt uteslutande till höjande af
sitt lan^d och sitt folk. Då han dog, bestegs tronen af hans son Karl XII. Han var
då en yngling på 15 ar. Han hade erhållit en uppfostran, som ur vetenskaplig
synpunkt visserligen var något ofullständig, men i stället var strängt religiös. Hans
anlag lågo företrädesvis åt militära studier och sysselsättningar, och åt sådana egnade
han sig också. Tidigt hade hos honom inplantats öfvertygelsen om att han af Gud
benådats med ofelbarhet, tidigt beröfvades han sina föräldrar, tidigt fick han
öfvertaga regeringen, och därför kunde hos den unge fursten utveckla sig en
halsstarrig-het, som ej tog den ringaste hänsyn till villkor, som verkligheten bjöd. Till sin
natur var han strängt sedlig, hans viljekraft var järnhård, och sålunda afhöll sig den
unge härskaren fullkomligt från kvinnor och starka drycker.

Karls grannar trodde nu tiden vara inne att låta hat och afund taga ut sin ratt

Konung Karl XII af Sverige.

Kopparstick
af Ficquet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free