Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG XIV PÅ HÖJDEN AF MAKT.
167
som förmådde upprätthålla den spanska målarkonstens rykte, men redan han var mer
eklektiker an en själfständigt skapande karaktär. Och sedan inträder inom konsten,
sum öfverallt, i Spanien en tillbakagång — det ar slut med det stora och nationella.
På det politiska området förmådde Spanien, utblottadt som det var på människor,
penningar och politiska talanger, icke numera göra ringaste motstånd mot Ludvig
XIV:s alltmer hotande världsvälde. Visserligen tänkte denne konung aldrig att, som
senare Napoleon I gjorde, bokstafligen lägga hela Europa under sin spira; men det
var hans afsikt att lata alla stater kanna sin öfvermakt, att öfverallt utan motstånd
drifva sin vilja igenom. Redan samma ar som han slutit freden i Nijmwegen, lade
han detta i dagen genom sitt uppträdande mot Genua.
Denna som handelsstat alltjämt mäktiga republik styrdes af en talrik aristokrati,
som tillika ensam hade rätt att idka grosshandel, bankirverksamhet och
rederirörelse och genom
liknande organ som de,
som utbildat sig i
Venedig, i födelsen sökte
kväfva det motstånd,
som då och då gjorde
sig gällande från
små-borgarnes sida. Sedan
gammalt stod denna
köpmansadel på god
fot med Spanien; i
spanska affärsföretag
förvärfvade dess
medlemmar rikedomar,
och i spanska armeer
tjenade de som
förvaltningsämbetsmän och
till och med som
officerare. Men de franska
statsmännen önskade
ifrigt att göra Genua
beroende af Frankrike,
för att i fall af ett
italienskt krig franska
trupper skulle kunna
landa här och för att
under fred Frankrike
ensamt skulle
behärska västra delen af
Medelhafvet. För att
tvinga genueserna till
underkastelse tilläto
de sig gentemot dem
oupphörliga
trakasserier, ja till slut lät
Ludvig XIV under en
lumpen förevändning
och utan föregående
varning 1678
bombardera Genuas förstad
San Pier d’Arena,
fyrtornet och två fästen.
Men den store
konungens uppmärksamhet var emellertid
nu hufvudsakligen
riktad på Nederlanden
och västra Tyskland.
I frederna i Munster och Nijmwegen hade den franska diplomatien med afsikt
lemnat den frågan öppen, huru de afträdelser, som gjorts till Frankrike, skulle förstås:
voro områdena a (’trädda i sitt dåvarande mera begränsade eller i sitt forna
vidsträcktare omfång? Fransmännen hade för öfrigt genast antydt, att de föredrogo den
senare uppfattningen. Trots alla protester från kejsaren och riket, hade Ludvig redan
tvingat riksridderskapet i Elsass och de tio här belägna riksstäderna till underkastelse.
Med utgångspunkt hemtad från dessa händelser uppställde han efter Nijmwegen fredens
afslutande en teori, som i djärf förvrängning af alla rättsbegrepp aldrig haft sin like: alla
besittningar, som någon gång hade stått i beroende,-det må hafva varit hur aflägset som
helst, af de landområden, som i nämnda båda freder afträdts till Frankrike, måste åter
förenas med dem. Detta ledde till inrättande af s. k. reunionskamrar vid
parlamenten i Metz, Besancon och Breisach. Den intresserade parten gjorde sig alliså till
domare i egen sak, och det till på köpet gentemot furstar och ständer, hvilka, om
an ojämförligt svagare, dock icke voro mindre suveräna an konungen af Frankrike
själf. En dubbelt skriande rättskränkning! Reunionskamrarne tilldömde
naturligtvis Frankrikes krona alla rikets områden i Elsass, däribland wurttembergska
herti-garnes Montbéliard. Alla tego och underkastade sig. Grundligast och skamlösast förfor
parlamentet i Metz, som förklarade grefvarne af Salm och Saarbrucken, pfalzgrefven
af Veldenz och Lutzelstein och hertigen af Zweibrucken för vasaller under de
lothringska biskopsstiften och likaledes indrog kurfurstens af Trier besittningar i Lothringen.
Isaac Newton.
Kopparstick af J. Smith efter målning af Gottfried Kneller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
