Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIGHELIEU. 629
H vem garanterade emellertid de reformerte, att Richelieus efterträdare skulle handla
på samma sätt? Man må icke förtänka dem, att de med all makt kämpat äfven lör
bevarandet af sin militäriska själfständighet, utan hvilken de voro räddningslöst
prisgifna åt dessa tiders intolerans. I denna berättigade strid hade de likväl nu
dukat under för statssuveränitetens idé.
Det klerikala partiet var från början mycket missnöjdt med den milda behand-
lingen af kättarne. Det fick en viktig ledare i Maria af Medici själf, Richelieus förut-
varande gynnarinna, som vredgades öfver sin forne skyddslings envälde och hans
fördragsamhet. Hon gjorde alltså ett försök att störta denne. Men konungen förstod,
hvar kronans sanna intresse låg. Efter en kort tids segerförhoppningar dukade Maria
under på »de bedragnes dag» (Journée des dnpes, 11 november 1630). Hon måste fly ur
landet, först till Briissel, därpå till Köln, hvarest hon tolf år senare dog i små för-
hållanden - hon, Henriks IV:s änka, Frankrikes forna regentinna, emedan hon vågat
att resa sig upp mot den monarkiska principen! Kunde väl denna tillkämpa sig en
mera glänsande triumf? Gaston af Orleans, vid den tiden ännu den presumtive
tronarfvingen, som slutit sig till Maria, undkom till en af Frankrikes oförsonligaste
fiender, hertig Karl IV af Lothringen.
Men nu fann icke blott adeln, utan också det högre borgerskapet vara oför-
svarligt, att en minister, som från blygsamma villkor svingat sig upp till sin
post, i syfte att befordra sin egen makt på detta sätt fördref konungens moder och
hans broder tronarfvingen. Alla de gamla historiska maktinnehafvarne - högadel,
stadsmyndigheter och parlament - reste sig emot den käcke och blodige revolutio-
nären i kardinalspurpurn. I spetsen för dem stod Gaston liksom hertig Henrik af Mont-
morency, den siste ättlingen af Frankrikes yppersta adelsfamilj. Spanska och loth-
ringska trupper kommo dem till hjälp. Så hotande Richelieus läge än var, förlorade
han icke ett ögonblick mod och handlingskraft. De kungliga trupperna voro öfver-
allt till hands. Lothringarne och spanjorerna hemsöktes med krig i sina egna
områden. Men Montmorency angrep med öfverdådig djärfhet den kunglige marskal-
ken Schomberg i dennes förskansningar vid Castelnaudary. Han blef därvid sårad
och tagen till fånga (l september 1632). Vid den folklige anförarens fall upp-
löstes af sig själft motståndspartiet i södra Frankrike. Gaston afslöt på sitt särskilda
sätt fred med Richelieu, i det han uttryckligen prisgaf sina olyckskamrater åt lagarnes
stränghet för att endast rädda sig och sin rikedom. En gemenare, föraktligare ledare
hade väl de legitima maktinnehafvarnes sak icke kunnat få i kampen mot en revolution
från tronens sida. Ministerns hämnd drabbade nu alla framstående deltagare i upproret.
Först fick den siste ättlingen af släkten Montmorency sluta sitt lif på schavotten
{30 oktober 1632). Utomordentliga domstolskommissioner genomreste provinserna
och afkunnade talrika dödsdomar utan att iakttaga något som helst rättegångsför-
farande, ja utan att ens höra de anklagade. Lagarne måste tiga, när förste mini-
sterns auktoritet stod på spel.
Under det Richelieu ännu var upptagen med att genomföra den första delen af den
uppgift, som han uppställt för sig: underkufvandet af alla de element inom Frank-
rike, som gjorde det absoluta konungadömet makten stridigt, grep han sig an äfven
med den andra delen af sin politiska plan: upphöjandet af Frankrike öfver alla andra
stater, först och främst huset Habsburgs förödmjukande. Det gällde samtidigt att
utvidga och förstärka Frankrikes på alla håll öppna och svaga gränser, i det han
af Tyska riket tilltvang sig Rhen, af Spanien Pyrenéerna som gräns. Han hade själf
ledningen af politiken om hand, förde underhandlingarne, ja kommenderade äfven i
kriget. Klädd i pansar, med svärd vid sin sida, liksom så mången medeltida kyrko-
furste, uppträdde han i spetsen för hären 1629 och 1630 i Italien under den pågå-
ende arfföljdsstriden om Mantua. Savoyens underkufvande, eröfringen af den starka
alpfästningen Pignerol och uppsättandet af den franske prinsen Nevers som hertig
af Mantua voro de glänsande resultaten af dessa båda fälttåg. Därpå understödde
Richelieu svenskarne under Gustaf Adolf mot kejsaren.
Men också Spaniens nye härskare, Filip IV, som 1621 efterträdde sin fader, var
fast besluten att åt sitt rike återvinna dess gamla öfvervikt i Europa. Den blide
fursten, hvilken som dilettant entusiastiskt sysslade med musik, poesi och mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
