Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
deles för svag för att kunna hålla stormännen i tygel, hvilka täflade med hvar-
andra i att sätta sig i besittning af städer och provinser och skamlöst utplundrade
statskassan.
I dess högre grad sökte Maria stöd i Spaniens absoluta konungadöme. Hon
slöt i april 1611 ett fördrag, enligt hvilket Ludvig XIII i en nära framtid skulle
förmäla sig med den äldsta infantinnan, Anna, liksom prinsen af Asturien, Filip,
med Ludvigs äldsta syster Elisabeth. Det var ett fullständigt omslag i Västeuropas
politiska förhållanden, som härmed bebådades. Hade dessa dittills hvilat ja den
ständiga och skarpa motsatsen mellan Frankrike och Spanien, så måste dessa makters
förbund hafva till följd Europas underkastelse under de allierade härskarnes vilja,
som gick i riktning mot kungligt själfhärskarvälde och den mest intoleranta satoli-
cism. För att krossa adelns motstånd emot dylika politiska planer inkallade regen innan
i oktober 1614 riksständerna. Man väntade af dem en fullständig omgestaltning af
statsväsendet, nedsättning af skatterna och afskaffandet af »ämbetsköpen». Ir tet af
dessa högtställda kraf uppfylldes. Därigenom att det tredje ståndet fordrade indrag-
ning af alla de pensioner, som stormännen tilltvungit sig, råkade det i svår tvist
med adeln. I det samma stånd ytterligare sökte genomdrifva en förk larii g, att
kyrkan icke egde någon som helst makt öfver kronan, kom det i delo med pjäster-
skapet, hvilket sedermera förband sig med adeln. Regentinnan begagnade s g si
slugt
l sin
rådde
)ciala
emo-
kratisk makt, som kunde verka bestämmande och inskränkande på konungadlömet.
Om också enstaka uppror ännu kunde yppa sig, så var doärmed i grund och botten
nödvändigheten af det absoluta konungadömet bevisadt. Å andra sidan hade här för
första gången borgerskapets djupa motvilja mot adeln framträdt, hvilken obenä^ enhet
för framtiden skulle blifva af så genomgripande betydelse.
Det allmänna missnöjet, som visserligen kommit till uttryck genom riksstänlderna
af ställningen, att hon af hvart och ett stånd för sig lyckades utverka bifall t
spanska giftermålsplan. Därpå upplöste hon församlingen i februari 1615.
Det var de sista riksständerna ända till de evigt minnesvärda, som samman
år 1789. Riksmötets beklagliga förlopp hade visat, att Frankrikes dåtida s
organisation icke var i stånd till att frambringa en vare sig aristokratisk eller
men icke fått några beståndande resultat, kom till utbrott, när regentinnan i nov
1615 firade sina barns dubbelbröllop på gränsen till Spanien. Under ledn
prinsarne af blodet utbröto öfverallt uppror. Maria ingrep med fasthet mot
mber
ng af
dem.
Hon tillfångatog prinsen af Condé - hvilken för öfrigt, i olikhet med sina föijfäder,
fått en katolsk uppfostran - och tillfogade de öfriga upprorsmännen afgöran*
derlag. Men nu möttes hon af motstånd från närmaste afgörande håll.
Den unge konungen hade haft en glädjelös ungdom. Af sin moder och sin omg
hade han behandlats med kärlekslöshet, ja, hårdhet; till och med svår kropps!
hade han icke sluppit undan. Svag till kropp och själ, ehuru icke utan anl
matematik och med en viss mekanisk färdighet, hade han äfven med hänsyn 1
karaktär rönt det sämsta inflytande af denna uppfostran: han blef feg, misstän
bakslug och hämndgirig. Han älskade ingen, men kände behof att alltjämt
sig på en starkare och låta leda sig af denne. En sådan förtrogen had
funnit i sin falkenerare, Charles de Luynes, en ärelysten och skicklig ränksmidar
djupare begåfning. När han kände sig säker om den unge konungens gunst, upp
Luynes planen att vinna afgörande inflytande vid hofvet. Han förstod att bi]
Ludvig den öfvertygelsen, att d’Ancre stämplade mot konungens lif, och till sl
denne sin gardeskapten Vitry befallning att undanrödja marskalken. Detta s
den 24 april 1617. Därpå dömdes äfven den mördades änka för högförräde
trolldom under enfaldiga förevändningar till döden; alla d’Ancres redskap stör ades.
Änkedrottningen måste draga sig tillbaka till Blois.
»Nu är jag konung!», lär Ludvig hafva utropat vid underrättelsen om d’Ancre
I verkligheten hade han sedan den tiden blott en ny herre i Luynes. Visse
nedlade upprorsmännen sina vapen, men annars var ingenting väsentligt föra
Luynes tänkte endast på sin egen och de sinas fördel. Denna fann han bä
främjad genom nära anslutning till det mäktiga klerikala partiet, och så bi
Frankrike Marias af Medici utprägladt katolska, spanskvänliga politik. Und
ne-
fning
g för
11 sin
tödja
han
utan
jorde
ringa
t gaf
cedde
och
död,
ligen
radt.
t be-
ehöll
r så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
