Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
väldiga angrepp, hvilka här förlorade 30,000 man. Men Filip hade att kämpa med
muhammedanerna också i sitt eget land.
Sedan eröfringen af Granada, det sista muhammedanska riket på Pyreneiska
halfön, hade talrika ättlingar af morerna, de s. k. moriskerna, kvarstannat därstädes;
de hade erhållit full religiös frihet. Visserligen hade redan Ferdinand och Isabella
brutit delta löfte och tvungit moriskerna att åtminstone i det yttre antaga kristen-
domen. Emellertid hade man i öfrigt låtit dem vara i fred, så mycket mera som
de utmärkte sig för arbetsamhet och ifrigt skött landtbruk. Under Filip II hade
förhållandena ändrats. Denne konung ansåg det för en helig förpliktelse att göra
moriskerna till verkliga spanska kristne eller utrota dem. Alla deras egenheter i
språk, sedvänjor och klädsel förbjödos strängeligen; deras böner om försköning be-
svarades med hånfull misshandling. Då blef det slut på deras tålamod. En ättling
af Abencerragerna, den sista kungliga familjen i Granada, Faradsch-Aben-Faradsch,
reste sig i Alpujarras’ vilda bergstrakt söder om Granada (i slutet af 1568). Hans
anhängare mördade där 3,000 kristne. Filip II kunde skryta med att upprepade
gånger genorn hjärtlös nivelleringsdrift, tyranniskt undertryckande af alla mänskliga
egendomligheter och öfvertygelser hafva bragt elände och undergång öfver tusenden.
Minnespenning slagen till erinring af Don Juan d’Austrias seger vid Lepanto. 1571.
En mild och ädel general, markis de Mondejar, förstod att med sina öfverlägsna
trupper dämpa upproret lika mycket genom klok skonsamhet som genom våldsmakt.
Emellertid var ett dylikt måttfullt förfarande icke i de spanska soldaternas, de blod-
törstiga prästernas eller den af dem påverkade monarkens smak: Mondejar afskedades
och ersattes af konungens halfbroder Don Juan d’Austria (februari 1569). På
grund häraf utbröt upproret på nytt och fick först efter två års blodutgjutelse och
sedan den högt begåfvade anföraren för moriskerna, Aben-Abu, dött, sin afslutning.
Naturligtvis blef nu de öfverlefvandes lott tyngre än någonsin förut.
Under tiden hade kriget med turkarne åter brutit ut. Sultan Selim II hade be-
slutat att röfva den vackra, rika ön Cypern från dess egare, republiken Venedig.
Men denna vände sig till de kristna makterna med begäran om hjälp mot den öfver-
mäktige fienden. Påfven Pius V, en kraftig, själfmedveten, af sin värdighet helt upp-
fylld kyrkofurste, sökte i själfva verket få till stånd en allmän liga af de katolska
staterna mot turkarne. Men endast Filip II inträdde med de små staterna Genua
och Malta i det påfligt-venezianska förbundet. Till amiral öfver flottan utsågs Don
Juan d’Austria, Karl V:s son med en tysk kvinna, Barbara Blumenberg från Regens-
burg, som födt honom den 24 februari 1547. Den vackre, behaglige och liffulle
ynglingen vann allas, till och med sin dystre halfbroder Filips tillgifvenhet. Redan i
hans tjuguförsta år utnämnde denne honom till storamiral. Don Juan var elegant i sitt
uppträdande, en mästare i alla ridderliga konster och förstod att med smak och ädel
vältalighet lägga sina ord. Men han var i hög grad själfvisk till sin natur, öfverdrifvet
fåfäng och fylld af själföfverskattning, upptänd af brinnande och samvetslös ärelyst-
nad och en vän af fantastiska planer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
