Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
inträda i och med fredsslutet. Innestående sold till oerhörda belopp, som man
knappast kunde tänka på att betala, betungade krigskommissariernas räkenskaps-
böcker. Om också en del af de svenska generalerna och öfverstarne kunde hållas
skadeslösa medelst godsförläningar i Pommern, så kunde likväl icke officerare och
manskap, liksom de gamla germanska konungarnes och hertigarnes härföljen,
tillfredsställas genom tilldelande af små bondgårdar, emedan sådana icke förefunnos
i tillräckligt stort antal. Man behöfde sålunda ovillkorligen kontanta medel. Sverige
begärde först tjugu millioner thaler, riksständerna bjödo tre. Till sist öfverenskom
man om fem millioner. Anskaffandet af denna för den tiden nästan oöfverkomliga
summa framkallade äfven efter fredens ingående understundom förhållanden, som
betungade folket ännu mera, än kriget gjort. Ingen af de krigförande makterna
kunde behålla sin armé. Visserligen omdanades enskilda regementen, därigenom att
bättre element från flere håll sammanfördes. Men återstoden - och det
något ringa antal! - erhöll de sista styfrar, som den ännu hade att fordra, o
gå ut i en arbetstyngd och bekymmersam värld, där en hotelse med musk
var icke
ch måste
edundret
icke betydde något längre. Ingenting var svårare än att utbyta sin ställr ing som
landsknekt, den där fått sin uppfostran i själfva fältlägret af en skolmästare mot ersätt-
ning af litet kött och bröd, som han stulit, mot en bondes eller handtverkares yrke.
Och det är en af tyska folkets märkvärdigaste och mest storartade bragder
att det
inom mindre än en mansålder lyckats återställa en social arbetsfördelning.
»Nu, Gudi lof! det ljudit,
det ädla freds- och fröjdeord,
som svärd och spjut har bjudit
att hålla sig från dåd och mord.
Välan, Guds nåd att prisa,
ditt strängaspel nu rör!
Stäm, Tyskland, upp din visa
i hög och ljudlig kör,
din själ från skuggors dalar
till Gud nu lyfte sig:
Din nåd mig dock hugsvalar,
o Gud, evinnerlig!»
Så hälsade å egna och den trogna församlingens af uppriktigt fromma evangeliska
kristnes vägnar psalmdiktaren Paul Gerhardt fredsförkunnelsen, hvilken öfver hela
riket bekantgjordes icke blott genom från Miinster utskickade, af trumpetare åtföljda
kurirer utan också af talrika »nya tidningar». Men en annan, hvars namn vi ej känna
till, går i sitt mycket beaktansvärda uttalande ännu längre. Han vänder icke blott
den ändtligen förlossades tacksamma blick till himmelen utan riktar den äfven mot
jorden och uppmanar till att sysselsätta sig med denna. Detta sunda maningsord till
arbete, hvilket här springer fram ur en naiv, from själ,1 målar den stämning, som
freden väckte hos kraftigare naturer. Det tyska folket har, tack vare denna sinnes-
styrka, räddat sig ur det elände, som brutit in öfver deras hufvud: ett elände, hvars
bitterhet ingen annan kulturnation känt motsvarighet till.
Hvad generalerna och de högre officerarne förvärfvade sig, kunde de mycket ofta
ej för någon längre tid behålla. Blott sällan förekommer det, att, såsom förhållandet
var med den svenska familjen Tessin i Wiirttemberg, kolonisatoriska arbeten i Södern
åstadkommits af nordbor. I följd häraf hade en ytterst gynnsam tid inbrutit för
egendomsspekulanterna, hvilka med ringa kapital gjorde storartade affärer, hvilkas
resultat först till fullo insågs, när egendomsvärdet åter begynte stiga. I hvilken grad
anspråken stigit, visar en jämförelse mellan deras uppgifter, som vid slutet af kriget
anskaffade trupper, och deras, som besörjde truppanskaffningen på Mansfelds och
Wallensteins tid. År 1641 uppställde det kur-bayerska artilleriet i Weimarlandet bl. a.
följande tariffposter: G. F. Z. M. von Merci 1,400 gulden i månaden, 100 hästar, en
öfverste 800 gulden, 40 hästar, en kapten vid artilleriet 100 gulden, 12 hästar. För
gemene man beräknade man i dagtraktamente 2 skålpund bröd, 2 skålpund kött
eller i dess ställe l Va groschen och 2 mått öl. Grefve Gallas’ borggrefve i Reichenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
