- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
498

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

498

H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.

hus». Han erkänner äfven den skada, som hertigen därvid lidit, men förväntar sig
likväl af honom, »att han i detta betryck nådigst ej må öfvergifva honom».

Redan sista dagarne af april begynte armeens afmarsch från Mähren till Böhmen.
Hvilkens armé var det? Kan man kalla den för kejsarens här? Nej, det var en
själfständig kår, uppsatt af hertigen af Mecklenburg, tillika kejserlig låntagare såsom
hertig af Sagan och Friedland. Den värfvades och utrustades på kejsarens upprepade
begäran dels för hans, dels för hertigens penningmedel. I följd af kejsarens bön
öfvertog Wallenstein också kommandot med oinskränkt makt öfver alla trupper, som
dittills stått i kejsarens tjenst. Kejsaren stod icke i direkt förbindelse med armeen
och dess befälhafvare utan endast med Wallenstein.

Den 22 maj stod Wallenstein med en del af sina trupper redan utanför Prag.



Gustaf Adolfs och Wallensteins fältläger vid Nurnberg-Furth.
Kopparstick af Merian i Theatrum Europeiim.
Sachsarne tänkte icke på att försvara sig utan drogo sig tillbaka till gränsen mellan
Böhmen och Sachsen. Wallenstein förenade sig därpå med Maximilian af Bayern
för att med gemensamma krafter möta den svenske konungen. Han kunde antaga, att
denne icke genast skulle inlåta sig i öppen drabbning, men hade också för egen
del icke någon afsikt att tvinga honom därtill. Båda lågo i midten af juli lägrade
mot hvarandra vid Niirnberg. Wailensteins läge var gynnsammare än den svenske
konungens, emedan han hade mera öppet land bakom sig och icke i likhet med
denne hade svårt att skaffa furage åt sitt kavalleri. Sedan Gustaf Adolf flera gånger
förgäfves sökt locka sin motståndare ut ur hans förträffliga ställning och dragit
till sig sachsarne samt hessiska och weimarianska förstärkningar, trodde han sig
vara öfverlägsen och angrep det s. k. Burgstall vid Altenberg, där Wallenstein hade
satt sig fast, i en under flere dagar pågående kamp. Det var ett kanondunder,
som icke ens de äldsta krigarne bevittnat. Konungen förlorade härunder 3,000 man,
Wallenstein endast hälften. Framgången stannade på den senares sida. Under fjorton
dagars tid lågo svenskarne kvar framför Nurnberg, för att deras afmarsch ej skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free