- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
462

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.

stående militära yrket förknippa också ideella syften. Mansfeld själf var ingen lands-
herre. Man kunde ofta icke afgöra, om han vore pfalzisk general eller om han förde
krig å den engelske konungens vägnar. Han hade blifvit en makt för sig. Men nu
framträdde äfven tyska furstar på skådebanan. Till en början denne markgrefve
af Jägerndorf, som samtidigt med Pfalzaren blifvit förklarad i akt, sedan två hertigar

af Weimar, en Lauenburgare,

som löpte fara att förlora irmrkgrefskapet Baden-Baden genom en vid rikshofrätten

anhängiggjord process. Hans
åskådning omöjliggjorde hvarj
solidarisk med kurfursten af
likaledes en krigförande makt
schweig-Wolfenbiittel, adminis

stränga evangeliska tänkesätt och allvaret i hans värld s-
e anslutning till den katolska saken. Han förklarade sig
^falz, afträdde sitt land till sin äldste son och blef nu

för sig. Slutligen fann också prins Krislian af Braun-
trator af biskopsstiflet Halberstadt, att ingenting bättre

motsvarade hans dådtörst än att med svärd i hand^ spana ut, hvad de växlande
händelserna i Tyskland kunde bjuda honom. Penningar fick han af ingen, af Fredrik

V endast ett värfningspatent.

Men hertig Kristian var ic

har utbildat Mansfelds system

icke blott lifsmedel utan fö
Han fann domkyrkans skatt
förmögenhet och kapade på

men framför allt markgrefven Georg Fredrik af Baden,

te förlägen, när det gällde att anskaffa penningar. Han
hvilket äfven Spinola med stor skicklighet användt i

Pfalz, på det hänsynslösa sätt, som slutligen bragte Tyskland i förfall. Han tog

drade också kontanter till att betala trupperna med.
i Paderborn och slog mynt af den, röfvade biskopens
detta sätt åt sig flere hundra tusen thaler, hvilket för

den tiden var en ansenlig summa.
Den 6 maj 1622 skedde första sammandrabbningen, vid Wimpfen utmed Neckar,
mellan å ena sidan ligans bayerska här, som Tilly anförde, och spanjorerna under
Cordoba och å den andra markgrefven af Baden. Katolikerna voro öfverlägsna i
antal, markgrefven i fråga om artilleri och beväpning. I stridens första hälft hade
den senare påtagligen öfverhanden. En badensisk kavallerichock, som ej kunde
understödjas af infanteriet, på bayerska och spanska bataljoner och rytteriets därpå
följande vilda flykt åstadkommo ett omslag, som slutade med ett nederlag för mark-
grefven. Det är outredt, hvarför Mansfeld, som stod vid Ladenburg, icke kunde
kallas till hjälp.
Tilly och Cordoba voro efter drabbningen icke tillräckligt starka för att genast
kunna förfölja, men beredde sig likväl att förhindra Kristians af Halberstadt förening
med Mansfeld och markgrefven. Kristian hade lyckligt och väl framträngt till Main
och stod just i begrepp att öfvergå floden vid Höchst, när katolikerna efter en mycket
ansträngande tlankrörelse uppnådde honom och efter en kort strid slogo honom på
flykten. Det var icke blott nederlaget, som försämrade ställningen för de evangeliska
trupperna, utan främst den stora förlusten af krigsmateriel och den försild-
ning, som grep omkring sig bland Kristians af Halbersladt därförutan mycket tygel-
lösa skaror. Då förföljandet från katolikernas sida återigen var mycket otillräckligt,
kunde likväl Kristian ined återstoden af sin här gå öfver Main och förena sig med
Mansfeld.
Det var tills vidare slut på legotruppsanförarnes krig. En tysk furste, fylld af
sedligt allvar, som markgrefven af Baden, kunde icke låna sitt namn åt det slags
krigföring, som redan inrotat sig bland de tyska soldenärerna. Han hemförlofvade
strax efter slaget vid Höchst sina trupper. Mansfeld insåg likaledes, att ingen fram-
gång tills vidare vore att vänta i Rhen-Pfalz, och beslöt att draga sina trupper till
Nederlanden. Med ett djärft tåg marscherade han tvärsigenom Lothringen utan
att hejdas någonstädes. Först vid Fleurus upphann honom Cordoba och indrog
honom i en drabbning, som uppehöll hans tåg och försatte hans manskap i ett ännu
sorgligare tillstånd än förut. I alla fall återstodo dock 6.000 man, hvilka Mansfeld
i början af september tillförde prins Moritz af Oranien, och ehuru de voro i med-
taget och uthungradt tillstånd, var deras uppträdande tillräckligt för att förmå den
spanske generalen Spinola till upphäfvande af belägringen af Bergen öp Zoom. De
halberstadtska skarorna hade skingrat sig åt alla håll; prins Kristian hade vid Fleurus
blifvit svårt sårad.
De engelska trupperna, som ännu höllo de pfalziska fästningarne Heidelberg och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free