Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BÖHMISKA KRIGET. 453
ankom till Hanau och begärde tillträde till kurfurstarnes rådplägningar, erhöll den
ej tillstånd härtill. Slutet på förhandlingarne blef Ferdinands val, hvilket den 28
augusti utföll enhälligt. Kurfursten af Pfalz hade visserligen försökt att verka för
hertigen af Bayern. När detta blef utan resultat, slöt han sig, som sed var, till
majoritetens mening.
Den böhmiska landtdagen hade genom schlesiernas och mährernas anslutning
utvidgats till en generallandtdag, h vilken den 31 juli bragte en ny konfederation af
den böhmiska kronans land tillstånd. Dess program innehöll följande: full religions-
frihet, kronoämbetenas besättande med anhängare af den evangeliska tron, fritt val
af konung, truppvärfning, dennas underställande under landtdagens bevillning, in-
sättande af defensorer i alla land och en gemensam förbundskrigsförfattning. Konfedera-
tionen afslöt nu ytterligare ett förbund med österrikarne, hvarigenom de lofvade
hvarandra ömsesidigt skydd af religiösa och politiska fri- och rättigheter. Den stora
massan af folket i städerna och på landet tog egentligen ej del i rörelsen. De ännu
på mångfaldigt vis i lifegenskap hållna bönderna kräfde personlig frihet för sig och
de sina, och deras kraf tog sig till och med uttryck i enstaka uppror. Schernembl har
verkligen rådt sina böhmiska vänner att upphäfva lifegenskapen och därigenom
förskaffa sig ett starkt stöd inom själfva landet, men därom ville de böhmiska stor-
männen ej höra talas, ehuru detta steg måhända skulle hafva räddat deras företag och
fört det fram till seger. Ej heller sig själfva pålade dessa herrar, hvilka ville för-
foga öfver den böhmiska kronan, några synnerligt stora offer. Skatterna inbetalades
sämre än förut, och direktoriet vågade ej höja dem. Till följd häraf saknades medel;
man kunde ej gifva trupperna någon sold.
Sedan landtdagen konstaterat, att Ferdinand brutit sina edliga förpliktelser och
att öfver hufvud intet val utan ett antagande till tronföljare egt rum, hvilket af
grannlanden Mähren och Schlesien icke en gång bekräftats, skred man till nytt
val. Då den sachsiske kurfursten undanbedt sig och Karl Emanuel af Savoyen var
katolik, måste man med eller mot sin vilja som den ende kandidaten erkänna den
pfalziske kurfursten Fredrik. Kristian af Anhalt hade gärna sett, att valet uppskjutits,
tills unionen och England genom hans furste uttalat sitt gillande af detsamma.
Men böhmarne kunde icke längre förmås att vänta, utan valde den 27 augusti Fredrik
till konung. Nu trodde likväl Kristian af Anhalt, att ingenting annat vore att göra
än att hemställa om bifall till valet, ehuru ingen af de förutsättningar förelågo, hvilka
han tidigare framställt för detta. Bland unionens furstar voro blott få belåtna med
utgången, de flesta, särskildt de rika städerna, voro emot valet, emedan de voro
rädda för kriget, som komme att stå dem dyrt.
Konfederationen och förbundet med Österrike, liksom det nu från böhmarnes sida
skedda fria valet, gåfvo uppslaget till grundandet af en statsorganisation, hvars medel-
punkt blifvit ej Wien utan Prag. En liknande plan utgick från ungerskt hålL Betlen
Gabor uppgjorde efter Mattias’ död en plan att bilda ett själfständigt ungerskt rike
i förbund med några grannland (Mähren, Österrike m. fl.). Han arbetade i Konstanti-
nopel för en krigsförklaring mot Ferdinand och anmälde för de böhmiska direktorerna
sin anslutning till förbundet. Den 28 augusti bröt han upp från Klausenburg, drog
genom öfre Ungern, hvarest städerna slöto sig till honom, och höll den 21 september
ett möte i Kaschau med det evangeliska partiet under ledning af grefve Thurzo. Med
icke föraktliga härskaror, däribland väldiga ryttarhopar, inträffade han den 14 oktober
i Pressburg, intog det och ryckte mot Wien. Såväl Bouquoy som Dampierre, hvilka
i Böhmen och Mähren steg för steg vunnit terräng, måste nu fortast möjligt åter-
vända till Wiens omnejd, ty 8,000 ungerska ryttare genomströfvade Mähren och Nedre
Österrike. Den böhmiska hären under Thurn och Hohenlohe ryckte likaledes fram
mot Donau och förenade sig vid Passau med Bellen Gabor. Den 26 november blef
Bouquoy slagen vid Bruck a. d. Leitha, den 27 stod fienden utanför Wien. Det skulle
nu hafva varit af den största vikt för de förbundnes sak, om de evangeliske i Inre
Österrike likaledes rest sig och därigenom slutit den ring, hvarmed man omgaf
hufvudstaden. De pfalziska statsmännen gjorde stora ansträngningar för att öfvertala
sina meningsfränder i Steiermark och Kärnten till en liten »diversion>. Äfven Venedig
sökte de förmå till att lemna hjälp i penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
