Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
De bildade italienarne, som voro f3rllda af renässansens idéer, funno däremot
anledning nog att tadla det yttre kyrkliga lifvets former, och de togo utan räddhåga
del i det offentliga fördömandet. I mångfalden af andliga intressen framträdde det
religiösa dock ej tillräckligt starkt för att locka till reformatoriska idéer. Också
saknades i Italien hvarje beröring mellan de bildade och den stora massan af folket,
ty denna hade ej den ringaste andel i de förres andliga lif. Religiositeten hos det
lägre italienska folket hade förblifvit »en lätt beslöjad hedendom». »Det ursprungligt
religiösa behofvet att på ett jordiskt sätt gestalta det öfversinnliga, utrusta det med
all lifvets fullhet och således också beständigt inmänga det i lifvet, härskade härstädes
i oförändradt skick». Förtroendet till prästen såsom förmedlaren af den gudomliga
hemligheten är oinskränkt, hur ovärdig denna vördnad han än må visa sig och hur föga
han vinnlägger sig om folkets uppfostran, ja till och med den religiösa undervisningen.
Den humanistiska bildningen har icke gifvit någon impuls därtill; den har kommit
med ofarligt skämt, men ej riktat någon allvarlig vetenskaplig anklagelse mot kyrkans
förfallna tjenare.
De stormar, som väcktes af den tyska reformationen, hvilka sopade fram öfver
Europa, skakade påfvedömet och skapade politiska motsättningar, hvilkas betydelse
man knappt insåg, blefvo icke ens i Italien utan verkan. Man åstundade ett för-
djupande af det religiösa lifvet, kyrkans renande från egennyttiga världsliga sträf-
vanden. Kardinal Gasparo Contarini utvecklade sin åsikt, att påfvens ställning som
världslig furste lade hinder i vägen för utöfvandet af hans plikter, inför Paul III,
som själf genom tillsättandet af reformkommissionen år 1536 tycktes vilja göra ett
försök att aflägsna missförhållandena. Italienska teologer grepo sig med djupt allvar
an att bringa humanismen i samklang med den kristna läran.
I Frankrike, där germanska och romanska element stodo i nära beröring med
hvarandra, ja korsades på mångfaldigt sätt, hade intresset för Luthers uppträdande
genast blifvit väckt. I Meaux blef biskop Briconelt medelpunkten för ett andligt
samfund, som sysselsatte sig med att i reformatoriskt syfte ombilda den kristna
läran. Men den af konungadömet beskyddade teologiska fakulteten vid Parisuni-
versitetet, Sorbonne, fördömde den nya läran som kätteri, betecknade den som
en medborgerlig förbrytelse och uppmanade parlamentet att verkställa sina straff-
domar öfver kättarne. Det grymma galliska draget i det franska folkets karaktär
gaf striden på denna mark redan i dess början en farlig vändning. Här uppflam-
made därför också först partikampen. De konservatives fanatism utmanade entu-
siasmen hos det svärmiska samfund, som församlade sig kring drottningen af Navarra,
Frans’ syster, den stärkte öfvertygelsetroheten hos de i hela konungariket, från Nor-
mandie till Dauphiné och Provence, kringspridda församlingarne, hvilka vände sina
blickar mot Geneve som den franska protestantismens hufvudsiad, där Farel och
Calvin nått oinskränkt herravälde öfver sina anhängares tro och vandel. Man räknade
400,000 reformerta i Frankrike, när i grannlandet Tyskland motreformationen åter
tog de första försiktiga fjäten framåt alltsedan den skenbara seger, som toleransens
idé vunnit genom religionsfreden i Augsburg.
Spanien var landet, hvari den personlighet kunde utveckla sig, som sådde ut
de katolska reformsträfvandenas idé.
Don Inigo Recalde de Loyola (född den 31 juli 1493) var en äkta son af den
gåtfulla, inåtvända, dådkraftiga och fantastiska baskiska stammen. 1521 blef han
svårt sårad under belägringen af Pamplona. Då han nu blifvit krympling och ej längre
kunde föra den spanske adelsmannens lif, hängaf han sig fullständigt åt sin inbillnings-
krafts eggelser. Hans ärelystnad inriktade sig på en utomordentlig handling. Till en
början vill han begifva sig till Jerusalem. I drömmen uppenbarar sig för honom den*
heliga jungfrun och uppmanar honom att öfvergifva sin broders hus. I det narraktiga
upptåg, som härvid utspelades, låg redan en viss antydan om Spaniens hjälte under
nyare tiden, Don Quixote de la Mancha. Ännu arbetade Loyola endast på sin egen
yttre och inre förberedelse, men detta var icke en vanlig spansk svärmares dåd utan
inriktadt på ett bestämdt mål. I dominikanerklostret Manresa uppstodo grunddragen
af dessa exercltia spiriiualia, hvilka ända ned till våra dagar varit bestämmande för
Jesuitordens taktik gentemot dem, som den vill göra till proselyter. Loyola ansågs af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
