Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL V, MAKTERNA OCH RIKET FRÅN 1525 TILL 1532.
345
torn i nattvards-
striden råkat in på
en villoväg, men att
han likafullt i det
väsentliga hade rätt
i sin mening. Han
slog in på en villo-
väg. Ty han afvek
- om också endast
helt lätt och för de
fleste omärkligt -
från den med hans
reformatoriska
princip i samklang
stående grund-
åskådning af sakra-
mentet, i enlighet
hvarmed det endast
är ett annat slag af
Guds ord, hvilket
skänker syndaren
den gudomliga för-
låtelsens tröst och,
liksom ordet, ute-
slutande verkarj på
tron. Han afvek från
denna grundåskåd-
ning, från hvilken
han likväl aldrig
kunde skiljas, -
ty den har ofrivil-
ligt ständigt på nytt
dykt upp hos ho-
nom -, i det han.
i afsikt att skydda
den af motståndar-
ne misskända bety-
delsen af sakramen-
tet, lät sig hänryckas till att tillerkänna detsamma ännu en specifik verkan, som icke
tillkommer Guds ord. Det skulle nämligen genom utgifvandet af Frälsarens lekamen
försätta den troende i en alldeles särskildt innerlig och hemlighetsfull förening med
Kristus. Han har därmed ofrivilligt återinfört någonting af den katolska föreställning,
som tillskrifver sakramentet en mystisk-magisk verkan, - till ej ringa skada för den
protestantism, som anslöt sig till honom, och hvilken - till följd af den begränsade
blicken hos epigonerna - såg sig försatt i en olycklig förvirring. Men det var dock
hos Luther blott en falsk väg till det rätta målet. I det, som i sista hand uteslutande
låg honom om hjärtat, var han sina motståndare oändligt öfverlägsen. Det i religiöst
hänseende värdefulla, detta, att Gud i sakramentet liksom i sitt ord tillbjuder sig åt
människan, hade Zwingli afskilt, enär hans teologi i denna punkt hade kommit att
stanna i den nyplatonska humanism, som han redan länge var förtrogen med: Herrens
nattvard är enligt denna åskådning rent ut sagdt en de troendes handling. När Luther
vände sina vapen mot denna förflackade uppfattning, försvarade han därmed icke
någon enskild, i och för sig obetydlig läromening, en fråga, som blott hörde till
teologiens område; detta - »en yttre sak» - hade ännu år 1524 läran om nattvarden
varit för honom. Utan det rörde sig för honom om ett »hufvudstycke» d. v. s. om
något, som stod i nära relation till hjärtpunkten i hans religiösa totalåskådning.
Det var sålunda omöjligt för Luther att i Marburg prisgifva sin läronorm. Men
Luther och Hus ut-
delande nattvarden.
Träsnitt af Lu-
cas Cranach.
Världshistoria IV.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
