Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525 ÅRS REVOLUTION OCH REFORMATIONEN.
321
vilja kufva eller förhindra milt
evangelium mera, än påfve och
kejsare hittills hafva gjort, enär I
under evangelii namn förfaren och
handlen mot evangelium». »Men
jag beder eder ödmjukeligen och
vänligt, att I viljen bättre besinna
eder».
I och med denna principiella
uppgörelse med bönderna var också
redan hans ställning till deras tolf
artiklar angifven, till hvilkas be-
dömande han därpå öfvergår. För-
gäfves söka bönderna att förskansa
sig bakom evangelium, ty de afse
alla världsliga, timliga saker, »me-
dan likväl evangelium alls icke be-
fattar sig med timliga saker». Den
första artikeln, enligt hvilken för-
samlingen skulle hafva rätt att själf
utse präst, gillar han under den
förutsättning, att församlingen också
gifver honom lön af sina egna me-
del och icke, såsom den andra ar-
tikeln vill, på röfvarmanér medelst
öfverhelen tillkommande tionde.
Själfklart måste han förkasta äfven
det salt, hvarpå den tredje artikeln
motiverar åstundan efter lifegen-
skapensafskaffande: »emedan Kris-
tus har befriat oss alla». »Det är
att göra kristlig frihet helt och
hållet köttslig» och af Kristi and-
liga rike ett världsligt, yttre rike.
De öfriga artiklarne anbefaller han
åt de rättslärde. »Ty det tillkom-
mer icke mig, som är en evangelist, alt härutinnan döma och skipa rätt. Min uppgift
är att undervisa och lära samvetena i gudomliga och kristliga ting,»
Vi kunna häraf se, med hvilken kraft, klarhet och säkerhet reformatorn begränsade
sitt evangelium och frigjorde det från virrvarret af de själfviska intressen, hvari man
invecklat det. Ingen större tjenst kunde vid den tiden bevisas religionen. Den lyftes
åter till den ideella höjd, på hvilken Luther ställt den, i det han förnekade allt det,
som falskeligen ulgifvils för religion, och fördref ur dess helgedom hela följet af
växlare och månglare. Antaga vi för elt ögonblick det otänkbara fall, att Luther, i
medeltida oklarhet öfver religionens väsen och misskännande bibelns rent religiösa
betydelse eller helt och hållet bländad af den storartade fördel, som i denna folk-
liga rörelse af elementär kraft syntes erbjuda sig för »Guds ord», hade tillmötesgått
böndernas anmodan och tagit sig före alt med stöd af den heliga skrift motivera
deras kraf, i den mån de förekommo honom rättvisa och billiga - det skulle, hade
bönderna segrat eller besegrats, hafva betecknat förintandet af hans verk. Om
Luthers och de revolutionäres förbund afgåtl som segrare, så skulle i gynnsammaste
fall i Tyskland skapats en socialistisk teokrati, hvilken, om den egt tillräcklig lifs-
kraft, till följd af den religiösa tankens fjättrande inom densamma skulle blifvit endast
en fortsättning af medeltiden.
Tanken på ett dylikt förbund har nu visserligen aldrig ett ögonblick fallit
Lulher in!
Med samma titaniska vrede, som en gång urladdat sig mot Roms Antikrist, ja
Världshistoria IV. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
