Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Angreppet på aflaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGREPPET PÄ AFLATEN.
241
Allegori öfver Luthers
uppträdande mot aflaten.
Gammalt kopparstick i Kö-
nigl. Bibliothek i Berlin.
Fredrik den Vise har verkligen någon tid gillat Luthers beslut att gripa till vand-
ringsstafven. Upprepade gånger hade påfven i bestämd, ja hotande ton fordrat, att
han skulle utlemna den kätterske brodern Martinus till Rom eller åtminstone jaga
honom ur landet. Till det första skulle han aldrig hafva gifvit sitt bifall, till det sista
blott i yttersta nödfall. Denna hållning hos den wettinske fursten har fått världs-
historisk betydelse. Att reformationen icke kunde kväfvas i sin linda, ehuru, för att
tala med Fredrik själf, öfversteprästerna Hannas och Kaiphas räckte Pilatus och
Herodes sin hand därtill, därför hafva vi ensamt denne karaktärsfaste, verkligt vise, ja
i sitt slag store furste att tacka, hans religiösa samvetsgrannbet såväl som hans diplo-
matiska försiktighet och uthållighet. Det torde därför icke vara olämpligt, om vi genast
här i ett sammanhang skärskåda hans förhållande till den djupt ingripande kyrkliga
rörelsen på hans tid. Med ett lifligt intresse för den religiösa sanningen, som tidigt
skärpte hans blick för vådan af religionens neddragande genom att utnyttjas i politiskt
syfte, var han likväl kyrkan och hennes öfverhufvud uppriktigt hängifven, och hans
fromhet bar alltigenom kyrklig färg. Den gaf sig särskildt uttryck i hans uppskattning
af all slags aflat och i hans vördnad för reliker. Af sådana har han samlat en nästan
otrolig mängd. Den annars stränge hushållaren slösade ansenliga summor för denna
vurm, hvaråt han ännu flera år efter Luthers uppträdande skattat. Knappast mindre
var hans nitälskan att i Rom för sin stiftskyrka i Wittenberg utverka alltjämt större
aflatsskänker, hvilka årligen på allhelgonadagen utdelades åt de kyrkobesökande.
Ej utan afsikt hade Luther valt just dagen före denna fest för att anslå sina teser.
Sålunda måste Fredrik genom sin Wittenbergprofessors tilltag, på hvilken han
annars höll ganska mycket, känna sig nästan personligen utmanad, såsom också
Luther senare har berättat: »han hade föga förtjent hertig Fredriks nåd, ty han hade
sitt stift mycket kärt.» I trots häraf har kurfursten alltifrån första ögonblicket, då
aflatens bekämpare hotades af våldet, hållit sin hand öfver honom. Redan i
mars 1518 har han låtit honom veta, att han aldrig skulle tåla, att man släpade
honom till Rom. Sanningen skulle undersökas; därför skulle Luther ställas endast
Världshistoria IV.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
